BOSTADSMILJÖER I MALMÖ - Malmö stad

Plan Stockholmshuset,
skala 1:400. Jämför med
typiska Malmöplaner på
sid 23.
64 DAMMFRI
Tomtmark uppläts i kvarteret Hilleröd för experimentbygget. Malmöhusen
byggdes i tegel och hade till skillnad från de andra husen utöver tre
våningar även inredd vind. Husen var tjockhus med tolv meters djup.
Stockholmshuset och Göteborgshuset uppfördes i lättbetong med putsade
fasader och var smalare än Malmöhusen, tio respektive nio meter i husdjup.
Det visade sig att byggkostnaderna i Malmö var lägre samt att tjockare hus
var en mer ekonomisk lösning. Försöket bidrog i förlängningen till att man
i Stockholm och Göteborg slutade att bygga de för städerna karaktäristiska
smalhusen. I Malmö hade smalhusen inte förekommit. Under 1980-talet
tilläggsisolerades och kläddes både Stockholmshuset och Göteborgshuset med
tegel, medan Malmöhusen, bortsett från förändringar som fönster- och
balkongbyten, har mer av sitt ursprungliga utseende kvar.
Dammfriskolan
Dammfriskolan byggdes parallellt med utbyggnaden av hela Dammfriområdet
och beräknades motsvara de nyinflyttades behov. En arkitekttävling utlystes
1945, där önskemål uttrycktes om en skolanläggning anpassad till kringliggande
bebyggelse. Det förslag som kom att uppföras i modifierad form belönades
med tredje pris. Upphovsman var Sture Frölén, som främst var verksam
i Stockholm, men även ritade tre skolor i Malmö: Nya Sofielundsskolan
(1948), Dammfriskolan (1950) och Augustenborgsskolan (1956).
Infogad bland Dammfris småskaliga bostadshus ligger skolan. De låga
paviljongbyggnaderna i rött tegel harmonierar med områdets gula tegelarkitektur
utan att förlora sitt eget uttryck. Rumsbildningen samspelar väl
med omgivningens halvöppna gårdar med fritt placerade lamellhus. Byggnadsvolymen
är komplex, men består i princip av en asymmetrisk H-form med
en friliggande huskropp i nära anslutning. Mittdelen innehåller administration,
bibliotek, uppehållsrum och har en längsgående uppglasad gång ut
mot den västra gården. Klassrumslängorna är kopplade till denna mittdel
och är i två till tre våningar. Byggnaden kröns av ett flackt sadeltak. Arkitekturen
är enkel med omsorgsfulla detaljer som tandlisten vid takfoten, räfflade
dörrfoder i trä och smäckra trappräcken med tydlig 50-talsprägel. Utemiljön
består av de två skolgårdarna, åt öster respektive väster, som bildas
mellan huskropparna.
Under 1999 byggdes skolan delvis om för att anpassas efter dagens behov,
men med en respekt för den ursprungliga arkitekturen. Källarplanet har
försetts med bland annat hemkunskapssalar och har grävts ut till en souterrängvåning
för att förse dem med dagsljus. Utomhus korresponderar en trappa
i form av en amfiteater med interiörens glasade trappliknande uppehållsrum.
Bobergsängen
Mellan fyra relativt anspråkslösa bostadshus i kvarteren Lolland och Fyen
ligger den långsträckta grönytan Bobergsängen. Den är gestaltningsmässigt
en förlängning av den angränsande Pildammsparken. Rumsbildningen har
strama väggar av formklippta popplar, en fond av bokhäckar. Grönytan är
placerad så att vattentornet vid Pildammarna (ritat av Harald Boklund 1904)
står exakt i dess mittaxel. Ett oväntat monumentalt rum i den funktionalistiska
lamellhusbebyggelsen. Stadsingenjören Erik Bülow-Hübe lät anpassa bebyggelsen
i Pildammsstaden efter parkens geometriska form, vilket är anmärkningsvärt
med tanke på rådande stadsplaneideal. Sitt namn har platsen fått
efter arkitekten Ferdinand Boberg, som planerade Baltiska utställningen 1914,
där Pildammsparken senare anlades.