Den röda tråden - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

10 ...falangstårens centrum skall upplåtas åt fridfulla sysselsättningar, matsalar, börs, rådplägningsrum, bibliotek, studerkammare etc. ... En av flyglarna bör innehålla alla bullersamma verkstäder, t ex snickarverkstäder och smedjor liksom alla yrkesverkstäder för barnen som vanligen är mycket bullersamma när de arbetar och till och med när de musicerar. ur Charles Fouriers ”Falangstären” 7 5. Drömmarna Här fanns den brittiske bomullsfabrikören Robert Owens idéer. På 1820-talet hade Owen satsat sin förmögenhet på att bygga upp ett jämlikt kommunistiskt mönstersamhälle, en ”hemkoloni”, i USA men ruinerades. Han fortsatte emellertid att propagera sin kooperativa form av socialism i England och hans idéer kom att inspirera den brittiska fackliga och kooperativa rörelse som växte fram under 1840-talet. Här fanns den franske adelsmannen Henri de Saint-Simons tankar om industriell storproduktion och allas rätt till arbete. Han uppfattade bourgeoisin, vetenskapsmännen och industriarbetarna som delar av en och samma produktiva arbetarklass som måste göra rent hus med den gamla feodalismen. Och här fanns fransmannen Charles Fouriers märkliga tankekonstruktion, ”falangstärerna”, självständiga produktionsenheter där 400 familjer om vardera fyra familjemedlemmar skulle bo och arbeta i en och samma byggnad, ett gigantiskt kollektivhus. Tillsammans med de vilt blommande socialistiska idéerna och uppflammande arbetarstriderna organiserades nu i Frankrike och Tyskland hemliga sällskap med revolutionära uppror på programmet. Mest omtalat blev Auguste Blanquis Årstidernas sällskap som försökte organisera en resning i Paris 1839. Syftet var att, med välfärdsutskottet under den franska revolutionen som förebild, upprätta en revolutionär diktatur som kunde bryta de gamla härskarklassernas makt. Men till skillnad från Robespierres diktatur som representerade småborgerligheten, skulle Blanquis diktatur företräda den nya arbetarklassen. Det skulle vara en ”proletariatets diktatur” som förvandlade den privatägda industrin till gemensam egendom och därmed befriade arbetarklassen från tvånget att sälja sin arbetskraft till kapitalisten. Istället skulle överskottet av det gemensamma arbetet fördelas på ett rättvist och jämlikt sätt. Blanqui, som tvingades tillbringa större delen av sitt liv i fängelse, blev en av det unga franska proletariatets mest outröttliga revolutionära ledare. I uppror efter uppror försökte han störta borgerlighetens regeringar, monarkiska eller republikanska, och upprätta sin proletariatets diktatur. Trots att han aldrig försökte skapa någon bredare arbetarrörelse utan ständigt höll sig till det konspirativa och slutna blev hans popularitet i arbetardjupet mycket stark. Vid sin död 1881 följdes han av tvåhundratusen parisarbetare till graven. <strong>Den</strong> tyske marxistiske historikern Franz Mehring summerade erfarenheten av det tidiga 1800talets socialistiska tankeskolor och de kommunistiska upprorssällskapen på följande sätt: ”Karaktäristisk för alla dessa socialistiska system var, att de räknade med de besittande klassernas insikt och välvilja, att dessa klasser skulle kunna övertygas genom en fredlig propaganda om nödvändigheten av samhälleliga reformer eller omvälvningar. Då de själva fötts ur den stora revolutionens besvikelser, så försmådde de den politiska väg som fört till den stora desillusionen; de lidande massorna skulle hjälpas, då de inte kunde hjälpa sig själva. Arbetarupproren under trettiotalet hade misslyckats, och i själva verket hade deras mest beslutsamma ledare, som... Blanqui, varken känt någon socialistisk teori eller bestämda praktiska medel för en social omvälvning.” 8 Det skulle snart förändras. 7 Gunnar Gunnarson, De stora utopisterna, Från Babeuf till Quiding, del 2, Stockholm 1973, sid 80 f. 8 Franz Mehring, Karl Marx – hans livs historia, Malmö 1983, sid 128 f. [Karl Marx - hans livs historia. Del 1 ]
11 Ett spöke går runt Europa, kommunismens spöke. Alla det gamla Europas makter har förbundit sig till en helig hetsjakt mot detta spöke... Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har i den ingenting annat att förlora än sina bojor. Men de har en värld att vinna. ur Kommunistiska manifestet, 1848 6. Kommunismens spöke Hösten 1847 höll Kommunisternas Förbund kongress i London. Förbundet hade fram till sommaren gått under namnet De rättfärdigas förbund, ett sällskap som bildats knappt tio år tidigare av tyska flyktingar i Frankrike. Många demokratiska och radikala intellektuella hade tvingats lämna Tyskland efter de demokratiska upprorsförsöken i början på 1830-talet. Tillsammans med tyska hantverkare på gesällvandring sammanslöt de sig i exilmiljön. Efter att ha deltagit i Blanquis misslyckade uppror 1839 tvingades flera av medlemmarna fly vidare till England där de i London kunde starta ett lagligt diskussionsforum. Till detta forum slöt sig även demokratiska och revolutionära flyktingar från andra håll i Europa där reaktionen härjade. De rättfärdigas förbund och dess arbetarbildningsförening blev en smältdegel där franska upprorserfarenheter förenades med de engelska lärdomarna av massorganisering bland industrins arbetare. Till legeringen fördes den revolutionära filosofi som utvecklats bland tyska landsflyktiga intellektuella i sin uppgörelse med religion och idealism. Främsta representanter för denna banbrytande sammansmältning blev de två tyskarna Karl Marx och Friedrich Engels. Vid höstkongressen i London uppdrogs de båda att författa förbundets program. Det trycktes i februari 1848 och fick namnet Det kommunistiska partiets manifest. Klassintresse Manifestet kom att utgöra den programmatiska grunden för en socialistisk arbetarrörelse av helt annat slag än de tidigare försöken. Här avvisades de olika utopiska skolornas iver att i tanken konstruera harmoniska idealsamhällen som det sedan gällde att vinna förståelse för bland såväl hög som låg. Medan Robert Owen sökt företräde hos det brittiska hovet för att övertyga om sitt förnuftiga klasslösa samhälle konstaterade manifestet hänsynslöst att klassintresset omöjliggjorde någon sådan förståelse. Borgarklassen tvingades av sin ekonomiska ordnings vinstkrav att utsuga arbetarklassen. Arbetarklassen i sin tur tvingades göra motstånd för att inte utarmas helt. Klasskampen var därigenom en ofrånkomlig del av kapitalismen. Det var makt och styrka som avgjorde om de härskande skulle ge med sig, inte vädjan till deras medlidande eller förnuft. Medan de olika socialistiska riktningarna vanligen samlade arbetarna på liberalernas vänsterflygel, som stödtrupper åt kampen för rösträtt och näringsfrihet, menade manifestet att det var hög tid för arbetarklassen att organisera sig och kämpa i egen sak. Till skillnad från blanquisternas konspirativa uppror stod uppgiften att genom den dagliga klasskampen organisera arbetarklassen självständigt, både ekonomiskt och politiskt. Det egentliga resultatet av de dagliga striderna, förklarade manifestet, var inte den omedelbara framgången ”utan den allt vidare omkring sig gripande föreningen av arbetare” både nationellt och över gränserna. Först genom denna självständiga organisering var det möjligt att genom en arbetarrevolution erövra den politiska makten och ”så småningom fråntaga bourgeoisin allt kapital och centralisera alla produktionsinstrument i staten, det vill säga i det som härskande klass organiserade proletariatets händer”.
Page 1 and 2: Innehållsförteckning Håkan Blomq
Page 3 and 4: 1 Ett särskilt tack till Socialist
Page 5 and 6: 3 Historien om alla hittillsvarande
Page 7 and 8: växlingar och vanans makt. Deras a
Page 9 and 10: 7 tjugotusen soldater för att avv
Page 11: 9 massdemonstrationer och oenighet
Page 15 and 16: 13 Se vad som håller på att händ
Page 17 and 18: 15 Fåglarna flög över landskap d
Page 19 and 20: 17 Ett ganska otäckt pöbeluppträ
Page 21 and 22: 19 Från Sverige har vi fått en ga
Page 23 and 24: I historieböckerna framställs oft
Page 25 and 26: Den tyske kälkborgaren har ånyo r
Page 27 and 28: 25 statsdignitärerna och deras pri
Page 29 and 30: att leva vidare i partiets politisk
Page 31 and 32: ”fostras” till ansvarskännande
Page 33 and 34: 31 Lyckligtvis behöver Sverige ej
Page 35 and 36: föreningarna anslöt sig till ett
Page 37 and 38: drabbningar restes en underklassorg
Page 39 and 40: 37 Förändrades i praktiken I den
Page 41 and 42: 39 Den revolutionära innebörden i
Page 43 and 44: 41 var anslutna genom fackliga orga
Page 45 and 46: Bolagets styrelse meddelar Eder fö
Page 47 and 48: Besvara SAF:s angrepp, utlys storst
Page 49 and 50: slagen armés snubblande återtåg
Page 51 and 52: 49 Proletärer! Sedan krigsutbrotte
Page 53 and 54: 51 Kriget har förvandlat hela Euro
Page 55 and 56: 53 På stora torget växte människ
Page 57 and 58: 55 metoderna från storstrejken 190
Page 59 and 60: 57 Mot slutet av sommaren 1917 sked
Page 61 and 62: 59 Om den Första Internationalen f
Page 63 and 64:
61 Vid ett av den gamla regimens si
Page 65 and 66:
63 ”Under 1921 fick partiet samla
Page 67 and 68:
65 Sovjetunionen hade inga slavar,
Page 69 and 70:
67 Konferensen hade redan därigeno
Page 71 and 72:
69 Arbetarna måste återfinna vara
Page 73 and 74:
71 För att kampen mot socialdemokr
Page 75 and 76:
73 När dammet lade sig hade omkrin
Page 77 and 78:
75 demonstration. Tre andra arbetar
Page 79 and 80:
77 I fascismens Tyskland och Italie
Page 81 and 82:
79 Jag såg programmet utifrån min
Page 83 and 84:
81 Ibland är folk verkligen överr
Page 85 and 86:
83 De beväpnade arbetarna sammansl
Page 87 and 88:
85 invaderade tyska trupper hela Tj
Page 89 and 90:
87 Den tysk-sovjetiska pakten besto
Page 91 and 92:
Borgarklassens och statsmaktens tun
Page 93 and 94:
91 dundrade partiordförande Linder
Page 95 and 96:
93 Finlands folk fick sin frihet ge
Page 97 and 98:
95 den redan från mitten av 30-tal
Page 99 and 100:
97 Med djup bitterhet måste vi kon
Page 101 and 102:
partierna och socialdemokraterna ge
Page 103 and 104:
101 Det var med egendomligt blandad
Page 105 and 106:
103 Större delen av Frankrike, Par
Page 107 and 108:
105 Den värld vårt folk ska leva
Page 109 and 110:
107 Jag ville begagna mig av det ps
Page 111 and 112:
109 ledarna i Moskva återfallit ti
Page 113 and 114:
111 Medan exempelvis Ghandis kongre
Page 115 and 116:
113 Staterna en maktposition som va
Page 117 and 118:
115 Det finns många tecken som tyd
Page 119 and 120:
117 påtvingades Tjeckoslovakien en
Page 121 and 122:
119 aggressiva politik”, förklar
Page 123 and 124:
121 I syfte att bedyra sina ärliga
Page 125 and 126:
123 Nuet i slutet av 40-talet var a
Page 127 and 128:
125 Centraliseringen Med motivering
Page 129 and 130:
127 till omkring 1 800. Det genomsn
Page 131 and 132:
129 Allt vårt handlande är ett en
Page 133 and 134:
131 Medan USA alltmer tog över kos
Page 135 and 136:
133 De gamla passerades För de ung
Page 137 and 138:
135 fann Lenins idéer i rökskadad
Page 139 and 140:
137 saknade erfarenheter. Teoretisk
Page 141 and 142:
139 I början av februari 1970 gick
Page 143 and 144:
141 förhållandena helt annorlunda
Page 145 and 146:
143 man istället backa upp krafter
Page 147 and 148:
145 Jag är inte säker på att det
Page 149 and 150:
147 som väckts av den yttersta vä
Page 151 and 152:
149 Grant: ”Efter fyrtio år av f
Page 153:
151 En flödesskissxxx Som en liten
show all

Den röda tråden - Marxistarkiv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?