Den röda tråden - Marxistarkiv

4
kom efter femtusen år, när industrialismen sprängde sönder allt gammalt och fast och en ny
typ av underklass såg dagens ljus.
Det kan inte bestridas att barnen växer upp till anfrätta individer utan kraft eller märg, ett
viljelöst släkte med svaga knän och insjunket bröst, som skrumpnar ihop och dukar under i
den hårda kampen för tillvaron mot horderna som strömmar in från landsbygden...
...när jag vandrar längs de små undangömda gatorna och ser de dästa hantverkarna sitta utanför sina
dörrar känner jag en djupare oro för dem än för de 450 000 hopplöst förlorade vrak som håller på
att dö på avgrundens botten. De senare är åtminstone döende, medan de förra måste genomgå
långsamma och förberedande lidanden under två och ibland tre generationer.
ur Jack Londons ”Avgrundens folk”, om Londons East End 1902
2. Den nya klassen
Det började i England. Redan under 1780-talet klapprade mekaniska vävstolar fram
bomullstyg i svindlande hastigheter. Medan engelska örlogsmän sköt sig till kontrollen över
världshandeln växte industristäderna allt snabbare. Den nya ångkraften hade kunnat placera
vävstolar och spinnerier direkt vid handelsknutarna, där bomullen skeppades in och de färdiga
tygerna ut. Men ångan krävde kol och kolet krävde tunga landtransporter. Med järnvägarnas
lokomotivkraft drogs den industriella revolution igång som behövde stålverk, metallindustrier
och arbetskraft i miljoner.
Varifrån kom denna arbetskraft? Historikern Leo Huberman citerar i sin klassiska bok
Människans rikedomar en föredragshållare i Oxford år 1840: ”Vad byggde upp Liverpool och
Manchester från provinsstäder till jättestäder? Vad är det som nu uppehåller deras alltmer
aktiva industri och deras snabba ökning av rikedomen?... Deras överflöd beror i lika hög grad
på negerns arbete och lidande som om hans händer hade grävt deras hamnar och byggt deras
ångfartyg.” 2
Slavarbetet, det var den ursprungliga kraftkällan bakom industrialismen. Femton miljoner
svarta rövades från Afrika under trehundra års slavhandel! Hundra miljoner människors
arbetskraft som kramades ur till sista droppen. Tillsammans med miljontals indianers korta liv
skapade detta slavarbete inte bara de europeiska handelskapitalisternas väldiga förmögenheter,
förmögenheter som senare kunde investeras i dyrbara maskiner. Det bidrog inte bara till
att finansiera de ständiga handelskrigen och de framväxande nationalstaternas växande
massarméer, en ändlös marknad för vapen och uniformstyger. De billiga plantageprodukterna
och köpmännens växande ekonomiska styrka pressade den brittiska jordägararistokratin till att
hänsynslöst omvandla jordbruket enligt kapitalistiska lönsamhetsprinciper.
Modernare brukningsmetoder, höjning av arrendena och inhägnad av allmänningarna (genom
de så kallade enclosure acts) drev bort de engelska småbönderna från jorden och tvingade ut
dem på vägarna som ledde mot städerna. En effektiv lösdriverilagstiftning tog hand om de
motsträviga och skyfflade in dem i den bolmande industrigrytan. Här, bland ruinerade
småbönder, arbetslösa handvävare och föraktade landstrykare, föddes den nya underklassen.
Industriarbetarna var en arbetsklass av helt ny typ. De var egendomslösa som slavarna men
fria att sälja sitt arbete till högstbjudande. Till skillnad från de arbetande klasserna på
landsbygden var de inte utspridda på ensliga gårdar eller hållna som tuktade
hushållsmedlemmar under en sträng husbonde. De var sammanfösta i växande anonyma
massor såväl under dagens arbete som under nattens vila. Deras brokiga ursprung suddades
snart ut av fabriksdammet. Maskinernas disciplin utrotade olikheter som skapats av naturens
2 Leo Huberman, Människans rikedomar, Ystad 1970, sid 147. [ På marxistarkivet: Människans rikedomar. ]