Den röda tråden - Marxistarkiv

34
Det var oss en sann glädje att i söndags övervara skolans avslutning för läsåret; att höra med vilken
säkerhet barnen svarade på frågor om utvecklingen och socialismens läror mm och de gjorde det så,
att kanske mången vuxen, som kallar sig klassmedveten, skulle känna sig 'enkel' inför dessa små.
tidningen Social-Demokraten rapporterar från en socialistisk söndagsskolas terminsavslutning
i juli 1891 31
16. Arbetarnas armé
De socialdemokratiska uppbyggnadsåren ägde rum när industrikapitalismen bröt igenom alla
barriärer och arbetarklassen växte explosionsartat. Mellan 1890 och sekelskiftet ökade antalet
fabriksarbetare i Sverige från 93 000 till 265 000. Stora arbetsplatser med hundratals arbetare
började ersätta de små verkstäderna och folkvandringen till städerna skapade inte bara olidlig
trångboddhet utan också febrig utbyggnad av arbetarstadsdelarna.
Genom att själva ta initiativ till fackföreningar hade liberalerna i början försökt dra
klasskampsgadden ur den nya rörelsen. Men när försöket misslyckades bekämpades
fackföreningarna hårdnackat av såväl konservativa som liberala fabrikörer. Otaliga var de
arbetare som avskedades och vräktes från bolagens bostäder för sina försök att bilda
föreningar bland kamraterna. Medan svartlistade pionjärer tvingades in i emigrantleden
misshandlades och förjagades socialdemokratiska agitatorer från bruk och gods.
Med hjälp av häktningar och lagstiftning hade de tidigare socialistiska försöken kvävts.
Metoderna brukades även denna gång. De socialdemokratiska ledarna, från August Palm och
Axel Danielsson till Hjalmar Branting, dömdes till kännbara fängelsestraff för kritik av
myndigheterna. 1899 antog riksdagen den så kallade Åkarpslagen som förbjöd varje ”försök
att tvinga någon att delta” i en arbetsnedläggelse. Lagen riktade sig därmed mot själva kärnan
i den fackliga kampen, sammanhållningen, och brukades också flitigt mot facklig
strejkagitation. 32
Men ingenting tycktes bita på denna nya arbetarrörelse.
När bolagets handelsbod vägrade ge kredit åt strejkande organiserade arbetarna själva
livsmedelsförsörjningen. På så sätt bildades kooperativa föreningar, inte under liberal utan
socialistisk flagg. När lokaluthyrare och myndigheter vägrade upplåta plats åt socialistiska
eller fackliga möten byggde arbetarna Folkets hus och folkparker. När skolläraren och prästen
förbannade socialistspöket inför arbetarbarnen ordnade föräldrarna socialistiska
söndagsskolor och sagostunder.
När den minimala rösträtten hindrade arbetarna från att manifestera sitt stöd för arbetarpartiet
gick de samman med missnöjda liberaler i en väldig rösträttsrörelse med demonstrationer,
folkriksdagar och politiska strejker. I andrakammarvalet 1890 fick socialdemokraterna endast
749 röster trots att partiet då räknade nästan sjutusen medlemmar. Massan av arbetare saknade
ju helt rösträtt. Efter en första framdriven rösträttsreform 1909, som gav närmare en femtedel
av befolkningen rösträtt, kastades förhållandet drastiskt om så att det socialdemokratiska
väljarantalet var mångdubbelt större än antalet medlemmar.
Arbetarrörelsen banade sig fram genom ett klasskampslarm som vida överträffade 1800-talets
tidigare upploppsår. Norbergsstrejken 1891–92 med massvräkningar och bittert nederlag,
nödhjälpskravallerna i Stockholm 1892, polisattacken på rösträttsmanifestationerna tio år
senare, de ideliga strejkerna i försvar av nybildade fackföreningar som gjorde sekelskiftets
Sverige till det kanske mest strejk- och lockoutdrabbade landet i Europa... under oräkneliga
31 Helena M Henschen mfl, Barn i stan – från sekelskifte till sjuttiotal, Kristianstad 1979, sid 70.
32 Ragnar Casparssons Saltsjöbadsavtalet i historisk belysning, Karlskrona 1966, ger en utförlig historisk
bakgrund till arbetsmarknadslagstiftningen.