Nuheterna - Västra Götalandsregionen

More documents

Recommendations

Info

Kan det finnas en god död? Cathrine Jörn och Bodil Almqvist menar att känslan att få vara med och lösa problem och skapa trygghet för såväl patienter som anhöriga är oerhört givande i arbetet. Sedan kan de ge något unikt inom vården – tid. Regissör Christina Olofson var på plats för att diskutera sin film Happy End. Innan filmarbetet startades diskuterade hon och skådespelerskan Harriet Andersson mycket med en läkare om död och döende, hur människor upplever döden på så olika sätt. Happy End kom att bli en film mer om vänskap och om livet än om döden. 10 NUHETERNA NOVEMBER 2005 Vad är en god död? Den frågan ställer palliativa teamet. Och svaret kanske finns i filmens värld… De palliativa team som finns på Näl och Uddevalla sjukhus, arbetar med obotbara patienter med fysiska och/eller psykiska symtom. Samarbete sker tätt ihop med hemsjukvård, vårdavdelningar, smärtteam och sjukhuskyrkan. Teamen måste se olika behov och önskemål, ge omvårdnad, lindra symtom och ge råd och stöd för patienter, deras anhöriga och till personal. Man ska också utbilda anställda, ge dem insikter i vad en god död är. Därför bjöds personal som ingår i palliativa teamens nätverk, in till en temadag i Ägget på Näl. Istället för att bygga diskussionerna på föreläsningar, försökte man denna gång ett helt nytt koncept – en liten filmfestival om livet och döden. Idén till en filmfestival stod sjukhusbibliotekarie Gunvor Alexandersson för. Hon tillade för säkerhets skull att det fanns näsdukar att tillgå i samband med filmvisningarna... Och filmerna kom verkligen att beröra. Gunvor Alexandersson ser filmen som en stark samarbetspartner i vården för att få oss att reflektera, känna och diskutera. Sjuksköterskorna Cathrine Jörn och Bodil Almqvist i palliativa teamet, Näl, menar att det är viktigt att få en helhetsbild av patienten genom patientens egen berättelse (se separat artikel) och från dennes anhöriga. Och skönlitteratur och film är bra verktyg för att belysa etiska och existentiella problem; något som blir mycket påtagliga vid svår sjukdom. För att koppla ihop filmerna med temat Vad är en god död? använde sig Näls palliativa team av den amerikanska psykiatrikern Weismans sex frågeställningar som har betydelse för hur såväl närstå- ende som personal upplevt en patients död. Metoden för att bedöma patientens döende och död bygger på sex stycken S: Symtomlindring. Fick patienten adekvat vård och smärtlindring? Självbestämmande. Hur självständigt kunde patienten leva till slutet? Sociala relationer. Kunde patienten bevara viktiga relationer under slutfasen? Självbild. Dog patienten med en acceptabel självbild? Syntes och sammanhang. Nådde personen fram till en känsla av syntes och sammanhang med sitt liv./Kunde personen förlika sig med det liv som blev hennes/hans? Samtycke. Var personen beredd att dö? Som personal kan man jobba med de sex S:en för att bland annat hitta den för patienten rätta symtomlindringen, involvera patienten i vården, stötta patientens tidigare och nya relationer, hjälpa patien-
ten till att känna sig betydelsefull, hjälpa till att lösa gamla konflikter, lyssna på patientens syn på existentiella frågor, hjälpa till att planera för såväl begravning som för de anhörigas fortsatta liv mm. Cathrine Jörn och Bodil Almqvist vill inte bara fråga vad en god död är utan också vad ett gott liv är. – Man kan ju säga att ha en bra livskvalitet ända till döden också skapar en god död, menar Bodil Almqvist. Vad innebär en god död för dig personligen? – För mig är det att få bestämma hur jag själv vill ha det, och var jag vill vara någonstans. Jag vill att den personal som vårdar mig skall ha god kunskap om symtomlindring och vara lyhörda och få låta mig vara med och bestämma. Sedan ska det finnas en bra vårdorganisation som kan hjälpa mig, säger Bodil Almqvist. – Självbestämmande är A och O. För alla patienter är inte full smärtlindring det viktigaste. De vill vara helt klara i huvudet. Det kan betyda mer att få vara med och känna kontroll än att vara helt smärtfri, menar Cathrine Jörn. FOTNOT: Filmerna som visades var: Okay (Jesper W. Nielsen), Happy End (Christina Olofson) och Tystnadens höst (Gunnar Bergdahl). Den sistnämnda är en kortfilm inspelad på Näl. Dessutom bjöds deltagarna på ett brett filmsvep presenterat av Gunvor Alexandersson. Medvandrare längs med en svår väg Trots att vi lever i ett sekulariserat land spelar kyrkan en mycket stor roll för många människor, inte minst i livets slutskede. – Det är få människor som inte har en tanke om en fortsättning när hon väl står inför döden, säger Leila Salminen, diakon på Näl. Sjukhuskyrkan samarbetar tätt ihop med vårdpersonal, kuratorer och det palliativa teamet. För den döende räcker det ibland inte med omvårdnad och smärtlindring – man vill ha svar på existentiella frågor, om skuld, synd, livets mening eller varför livet inte blev något mera. Är min sjukdom ett straff och varför är livet så orättvist? Det finns en strävan efter logik och förklaringar på svåra frågor. Vårdpersonal drar det tyngsta lasset, lyssnar och samtalar. Men ibland kan sjukhuskyrkan behöva hjälpa till med dialog, reflexion och möte. Att känna och tala om skuld och förlåtelse kan kännas bättre än känslan av vanmakt. Sjukhuskyrkan försöker lyfta av oket av skuld. – Döendet skapar alltid en känsla av skuld, inte minst hos anhöriga. Det gäller att inte hamna och bli kvar i den fasen, menar Birgitta Edvin- Birgitta Edvinsons, Leila Salminens och Inger Dafgårds roll är mycket att stötta såväl patienter som anhöriga och personal så att de orkar vara med under patientens sista tid. son, präst i sjukhuskyrkan, Näl. Sjukhuskyrkans personal är med och delar ångesten och förtvivlan men försöker ” uppmuntra patienten till att själv reflektera över de svåra frågorna. – Hade vi alla svar hade vi inte varit själavårdare, menar diakonen Inger Dafgård. – Vi stöttar den enskilda personen att hitta sin egen förklaring. Sedan finns det naturligtvis människor som vill ha tröst från Bibeln eller Det kan vara skönt att ha någon som tror åt en från psalmboken, berättar Leila Salminen. Sjukhuskyrkans personal står för ett hopp. Men det handlar inte om att böner ska få patienten att tillfriskna. Personalen vill istället ge patienten ork att bära sin sjukdom. Sedan hoppas man kunna förmedla en bild av ett ljus efter mörkret i tunneln, att det finns någon som är beredd att ta emot den döde. – Ibland har en människa inte ork att tro och då kan det vara skönt att ha någon som tror åt henne, ett vikarierande och ställföreträdande hopp, någon som står ut med vanmakten, kommenterar Birgitta Edvinson. Man behöver inte vara kristen eller dela sjukhuskyrkans tro. Det viktiga är det mänskliga mötet och inte vilken livsåskådning man har. Ofta är sjukhuskyrkans viktigaste roll att bara finnas till vid sängkanten, att hålla patienten i handen. Svårt sjuka som går in och ut ur sin dvala kan ändå känna stöd av att det finns någon där. Även om inte ett enda ord yppas. – Sjukhussjälavården är som en medvandrare som går med en bit. Det känns sakralt att få följa en patient ända fram till dödsögonblicket, säger Leila Salminen. Tillsammans med kuratorerna fortsätter sjukhuskyrkan sedan att ge stöd och samtal till anhöriga även efter patientens död. NUHETERNA SEPTEMBER 2003 11
Page 1 and 2: Nuheterna NU-SJUKVÅRDENS PERSONALT
Page 3 and 4: Pengar till samverkansprojekt Bätt
Page 5 and 6: Sjuksköterskor visar på viktig fo
Page 7 and 8: Hjärnan är mycket mer komplex än
Page 9: Hellre bön än presenter för musl
Page 13 and 14: Avd 9 vårdar med smittande skratt
Page 15 and 16: Satsning på AT underlättar rekryt
Page 17 and 18: Personalveckan på Näl: Jämställ
Page 19 and 20: ❮❮ KRYSSET Konstruktör: Korsor

Nuheterna - Västra Götalandsregionen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?