Nuheterna - Västra Götalandsregionen

ten till att känna sig betydelsefull,
hjälpa till att lösa
gamla konflikter, lyssna på
patientens syn på existentiella
frågor, hjälpa till att planera
för såväl begravning som
för de anhörigas fortsatta liv
mm. Cathrine Jörn och Bodil
Almqvist vill inte bara fråga
vad en god död är utan också
vad ett gott liv är.
– Man kan ju säga att ha
en bra livskvalitet ända till
döden också skapar en god
död, menar Bodil Almqvist.
Vad innebär en god död för dig
personligen?
– För mig är det att få
bestämma hur jag själv vill
ha det, och var jag vill vara
någonstans. Jag vill att den
personal som vårdar mig
skall ha god kunskap om
symtomlindring och vara
lyhörda och få låta mig vara
med och bestämma. Sedan
ska det finnas en bra vårdorganisation
som kan hjälpa
mig, säger Bodil Almqvist.
– Självbestämmande är A
och O. För alla patienter är
inte full smärtlindring det
viktigaste. De vill vara helt
klara i huvudet. Det kan
betyda mer att få vara med
och känna kontroll än att
vara helt smärtfri, menar
Cathrine Jörn.
FOTNOT: Filmerna som
visades var: Okay (Jesper W.
Nielsen), Happy End (Christina
Olofson) och Tystnadens
höst (Gunnar Bergdahl). Den
sistnämnda är en kortfilm
inspelad på Näl. Dessutom
bjöds deltagarna på ett brett
filmsvep presenterat av
Gunvor Alexandersson.
Medvandrare längs med en svår väg
Trots att vi lever i ett sekulariserat
land spelar kyrkan en
mycket stor roll för många
människor, inte minst i livets
slutskede.
– Det är få människor som
inte har en tanke om en fortsättning
när hon väl står inför
döden, säger Leila Salminen,
diakon på Näl.
Sjukhuskyrkan samarbetar
tätt ihop med vårdpersonal,
kuratorer och det palliativa
teamet. För den döende
räcker det ibland inte med
omvårdnad och smärtlindring
– man vill ha svar på
existentiella frågor, om skuld,
synd, livets mening eller
varför livet inte blev något
mera. Är min sjukdom ett
straff och varför är livet så
orättvist? Det finns en strävan
efter logik och förklaringar
på svåra frågor. Vårdpersonal
drar det tyngsta lasset,
lyssnar och samtalar. Men
ibland kan sjukhuskyrkan
behöva hjälpa till med dialog,
reflexion och möte.
Att känna och tala om skuld
och förlåtelse kan kännas
bättre än känslan av vanmakt.
Sjukhuskyrkan försöker
lyfta av oket av skuld.
– Döendet skapar alltid en
känsla av skuld, inte minst
hos anhöriga. Det gäller att
inte hamna och bli kvar i den
fasen, menar Birgitta Edvin-
Birgitta Edvinsons, Leila Salminens och Inger Dafgårds roll är mycket
att stötta såväl patienter som anhöriga och personal så att de orkar
vara med under patientens sista tid.
son, präst i sjukhuskyrkan,
Näl.
Sjukhuskyrkans personal
är med och delar ångesten
och förtvivlan men försöker
”
uppmuntra patienten till att
själv reflektera över de svåra
frågorna.
– Hade vi alla svar hade vi
inte varit själavårdare, menar
diakonen Inger Dafgård.
– Vi stöttar den enskilda
personen att hitta sin egen
förklaring. Sedan finns det
naturligtvis människor som
vill ha tröst från Bibeln eller
Det kan vara skönt att ha
någon som tror åt en
från psalmboken, berättar
Leila Salminen.
Sjukhuskyrkans personal står
för ett hopp. Men det handlar
inte om att böner ska få
patienten att tillfriskna.
Personalen vill istället ge
patienten ork att bära sin
sjukdom. Sedan hoppas man
kunna förmedla en bild av ett
ljus efter mörkret i tunneln,
att det finns någon som är
beredd att ta emot den döde.
– Ibland har en människa
inte ork att tro och då kan
det vara skönt att ha någon
som tror åt henne, ett vikarierande
och ställföreträdande
hopp, någon som står ut med
vanmakten, kommenterar
Birgitta Edvinson.
Man behöver inte vara kristen
eller dela sjukhuskyrkans tro.
Det viktiga är det mänskliga
mötet och inte vilken livsåskådning
man har. Ofta är
sjukhuskyrkans viktigaste roll
att bara finnas till vid sängkanten,
att hålla patienten i
handen.
Svårt sjuka som går in och
ut ur sin dvala kan ändå
känna stöd av att det finns
någon där. Även om inte ett
enda ord yppas.
– Sjukhussjälavården är
som en medvandrare som går
med en bit. Det känns sakralt
att få följa en patient ända
fram till dödsögonblicket,
säger Leila Salminen.
Tillsammans med kuratorerna
fortsätter sjukhuskyrkan
sedan att ge stöd och
samtal till anhöriga även
efter patientens död.
NUHETERNA SEPTEMBER 2003
11