Att öppna en dörr till samtidskonsten - Region Värmland

Bertil Bengtsson påpekade speciellt, att gränserna flyter omkring och att det är
konsthistorikerna som har satt gränserna för att göra det begripligt för sig själva. Konstnärerna
själva bryr sig ofta inte om några gränser.
Man hamnar ju ibland i ett flöde där saker bara kommer till en och då tackar man och tar
emot. Det är ju då som tankar och ifrågasättanden förstör. Georg Suttner, konstnär, professor
och en av grundarna till Gerlesborgsskolan, sa en gång att idealet var att skapa i ett tillstånd
där hjärnan är bortkopplad, så som man är när man är ordentligt berusad, fast man ska vara
nykter…, annars är det svårt att få något gjort överhuvudtaget.
Här berättar en av deltagarna, som är sjukgymnast, att det här med flöde eller begreppet flow
har funnits sedan lång tid tillbaka inom schamanismen. Där är betydelsen av Flow att de
överför energi. De gör sig tomma genom att fasta, basta m.m. och sätter sig i en grotta för att
kunna möta en sjuk person som är ”besatt” av någonting och låter en ande, genom sin kropp,
läka personen. De jobbar på det sättet. De är fria från allting, fördomar, för att anden ska
kunna ta över och leda ut sjukdomen. Det är ju jättegammalt. Det är själva tanken. Och just
det ordet Flow, det finns inom indiansk kultur. Och det gamla måleriet som finns i grottorna,
det är ofta schamanerna som har målat historien där, just om det tillståndet. Kanske har de
tillbett jaktanden för att få jaktlycka.
Sedan pratade Bertil och jag igen vid ett senare tillfälle om det här med gränser. Att som
konstnär har man ett ganska stort spelutrymme och från samhällets sida finns det en sorts
tolerans gentemot konstnärer, att de ”får hålla på”. De är ju konstnärer! Så det gäller bara att
våga tänja gränserna… Asger Jorn, den danske abstrakta expressionisten tänkte ju också:
”Går man inte till ytterligheterna så är det ingen mening med att gå alls.”
Vi diskuterade vidare om att en del konstnärer är ställföreträdande schamaner i dagens
moderna samhälle.
Fler exempel som jag visade från häftet KUNST 4…:
Assemblaget Formiddag, den vidunderlige lampen från 1981 av Jon Gundersen (norsk, f.
1942). Han har här framställt idealhusmodern så som man kan tänka sig att hon såg ut på
1950-talet. Han har kombinerat ihop verkliga föremål från den tidsperioden med en kopia av
ett kvinnoansikte från en äldre tidsepok. Han har alltså kombinerat ihop olika element från
olika sammanhang och tidsperioder så att de tillsammans har fått en ny mening. Här har det
blivit en humoristisk komposition om olika epokers bildframställning av husmodern.
Korset från 1999 av Annette Messager visar ett korsfäst gosedjur. Det mjuka som har
funktionen att trösta vid olika svåra situationer, har själv blivit insatt i ett sammanhang där det
inte längre kan ge tröst, utan man vill istället själv rädda och trösta gosedjuret.
Hon har återanvänt gosedjur och delar av gosedjur som är överskottsmaterial från hennes
tidigare verk, kallat ”Resterna”, - rester av rester.
En deltagare tycker det ser ut som att konstnären inte tycker om gosedjur, att gosedjur inte
behövs.
En annan ser en parallell till att djur utrotas på grund av människans leverne och att djuren
offras och slaktas, likt Kristus på korset.
En tredje ser den ursprungliga korsfästelsen, många ser ju religion som tröst. Jesus kan lika
gärna vara ett gosedjur. Eller så kan man ifrågasätta om han överhuvudtaget funnits. Det kan
11