Att öppna en dörr till samtidskonsten - Region Värmland

Bengt Ohlsons (f. 1932) Blå komposition (1975) ser vi som Abstrakt expressionism,
europeisk naturinspirerad. Vi tror inte att han haft någon tanke att det ska föreställa något
speciellt. Namnet Blå komposition antyder också att det är just färg och formexperiment.
Någon ser Havets botten, ett stort sjöodjur, en stor fara som de gömmer sig för bakom stenar.
Olof Sandahl (f. 1938) torrnålsgravyr 4 Torrnål (1981) Idékonst Man tänker vingar eller
något fånget. Man kan se det som en självbild. Jag frågar om någon kan känna igen sig i
känslan i bilden. En bra symbol för då läget är lite begränsat. Sedan är frågan den om det är
man själv som gör de här snarorna eller om det är omgivningen. Det kan ju vara både och.
Och vingarna hjälper en att bryta sig loss.
Har ni upplevt någon situation då ni har känt så? I skolan har man känt sig så att man bara
vill vara fri ifrån allting. Det blir för mycket? Ja.
Vi har ju en väldig frihet överlag i Sverige, men det kan ju ändå kännas så utifrån mig, att jag
vet hur många möjligheter jag har; jobb, vidareutbildning, resor m.m. men ändå kan jag
känna att jag är fast i något slags vardagspussel. Det pågår hela tiden med barnen och så
här, även om det är det roligaste jag varit med om, så är det hela tiden att det kan kännas lite
snärjande ibland. Aldrig så långt att jag analyserar det som en ”kvinnofälla”, men jag
känner ändå att det är alltid nåt som… så kan jag känna. Men det här var väldigt positivt, det
här med vingarna för det kan vara bra med de där begränsningarna att de ger en frihet. Det
är ju så för livet är ju fullt av gränser, det är ju det. Vad fint sagt!
Det är inte hela tillvaron som känns så, men att det är just lite till och från och olika
situationer. Att man kommer på någonting och har kanske den där drömmen eller önskemål
om någonting. Där kommer vingarna in i huvudet och så känner man sig lite inskränk, lite
fångad där i sin tillvaro för det kanske bara inte går just nu. Det kan vara bra att jag inte kan
göra det då för då kommer ju huvudet att gå vidare. Alltså det är ju drömmen som utvecklas
vidare när man inte kan följa just den där första idén. Och det kan ju vara bra att det liksom
rullar vidare först i huvudet och att det sedan kommer till något annat. Så det behöver ju inte
vara något negativt. Nej, bara det inte stannar upp, bara drömmen finns kvar. Ja.
Kerstin Högstrand (f. 1943) Flickan och grodan (2000) Idékonst. Det är vackert och
spännande i både detalj och helhet för rosorna där… om det är tryck eller… Det är kottar. Ja,
det är sant men det såg ut som rosor. Det grova bakom är som en kontrast till klänningen och
så en naturkänsla. Känner du igen något från dig själv i bilden? Ja, jag känner igen jätte
mycket. Jag kan inte säga att jag har åstadkommit sådana här grejer, men att hon lägger in
det här lite poetiska. Jag tänkte jätte mycket så och jobbade så ett tag. Till slut kanske det
kändes lite för gränslöst när det bara är ord som bubblar upp.
Kan du identifiera dig med motivet på något sätt? Det är nog naturromantik, så där när man
var liten. Man sitter i en stor tallskog och fantiserar att man ser… Nej, men jag tycker det är
jättevackert. Man ser en saga framför sig? Jo. precis.
Thron Ullberg (f. 1969) Toalettpapper (1995) och Häftstift (1995) Vardagen i konsten.
Det ser ut som ett sånt där ställe som man går till för att slappna av när man är stressad.
Som akupunktur ungefär? Ja. Han har taggarna utåt. Ja, men ändå ser han så lugn ut i
ansiktsuttrycket. Ja. Det kanske är handpåläggning.
Thomas Christenson (f.1958) Drömmen om Lipizza (2003) Abstrakt expressionism resonerar
vi vid första intrycket. Det är lite så, som jag gör när jag har mycket färgrester efter någon
övning. Det är lite synd att kasta, så bara trycker man ut färgen ur penseln och kollar vad
som händer. Det är välblandat. Man tar nästa färgklick som är kvar och så smetar man ut
den också och ser vad som händer. Det är lite experimentellt också, tycker jag. Här är gult
och violett, som våran övning, och då tar man bara båda färgerna på penseln och bara…ja.
Men är det verkligen slumpen? Gula - blå, vita - svarta, rött – grönt, det är nog tänkt. Ja.
Och lila och gult är nog också uttänkt. Han jobbar så jätte mycket så det är nog tänkt. Ja det
ser ut som det är spontant på sättet att lägga på färgen, men är det troligtvis inte. Det kanske är
31