Att öppna en dörr till samtidskonsten - Region Värmland

får stå för det ljusa, naturen, något oförstört. Man ska inte idealisera. Det fanns ju andra
problem, givetvis, men ändå, en sådan oförstörd natur! Och hur snabbt det har gått.
Det blir ju tydligt.
Ja, det blir det, just den grejen i alla fall. Sedan hur jag tänkt i detalj är kanske inte så lätt att
förstå, men jag har tänkt på den här som Linnea fick i något ”Happy meal” på någon
hamburgerrestaurang, någon Simpsonsfigur som står och gör något konstigt ljud.
Han hånskrattar.
Ja, det kan man faktiskt tänka. Då är det inte Simpsons som figurer, att de ska säga något,
utan det är mer var den kommer ifrån, en snabbmatskedja. Och metallen, det var Christer
Fuglesang, astronauten, som fick frågan om han kunde ge några konkreta förslag på vad
man kunde göra. Då var det just aluminiumet, att det är så otroligt miljöfarligt. Det kan man
gärna återanvända. Jag försöker överföra sådana värderingar till mina barn då, att man
lånar den här planeten. Och de här aluminiumburkarna med ”cola” i kan man undvika lätt
som en plätt. Och leksaker tillsammans med godis, sådant faller ju barnen för. Det är så svårt
att stå emot, fast jag försöker vara konsekvent så orkar jag inte ta den konflikten i affären.
Utan, jamen ta den, den här lördagen, så tar vi något nyttigt nästa lördag. Det kanske inte är
någon katastrof så, men det jag tror varje familj kan bidra med, kan i det långa loppet vara
avgörande. Jag hade gärna lagt in citat och siffror från Al Gores bok som jag har hemma,
men inte tagit mej igenom än, om hur läget egentligen är. För det finns ju politiska
strömningar som vägrar att inse att det är så långt gånget som det är.
Ja, de säger att det är naturliga klimatförändringar.
Fast de har väl inte så mycket att backa upp det med, men det hade varit lite kul att föra in
när man tittar lite mer i detalj.
Den här som kan blinka, känns så tickande, som en klocka i en neonblomma.
Ja, tiden är knapp.
Ja, och han pekar. Först tänkte jag att han skulle peka som ett hån, mot det som har varit,
men då kände jag mer att han pekar mot en framtid, för vi kommer aldrig att kunna gå
tillbaka till det, utan det är ju någonting helt annat som måste bli! Det blev djupa stora tankar
här…, men det tycker jag är kul.
Ja, det var roligt och härligt med detta. Och så har du målat något svart och lämnat kvar lite
rött på blomman.
Ja, men det var ditt tips det.
Och där har du målat en ny färg, först med grått och sedan mera grönt.
Exakt. Det var för att blanda upp lite, att det ändå har varit… För jag hade tänkt måla dom i
kolsvart. Och helst skulle det ha varit någon slags olja som bara rinner eller nåt. Men då när
du sa att ”Du kan lämna lite rött”, bara spontant så där, när jag målade. Ja, men faktiskt. Det
blev lite mer levande om man tänker rent i uttrycket. Svart blir ju väldigt…
Ja, och så blir det tydligt att det håller på att brytas ner. Eller att det fortfarande finns liv
kvar. Hopp.
Ja, men precis. Det var intressant, din association också, att den ena sidan är en drömvärld
och den andra verkligheten. Så kan man ju också se det. För de olika sidorna blev lite
överdrivna.
Therese kommenterar: Om man tänker efter så känns det som att det är många fler som dör
idag om man tänker på det röda.
Ja, i krig t.ex.
Ja, och det är säkert många som har dött av miljöfaktorer, säkert. Hiroshima och…
Therese: Mer sjukdomar och…
Ja, nu är jag nöjd. Det var det.
Du har ingen titel än?
Nej.
29