Att öppna en dörr till samtidskonsten - Region Värmland

speciella tanker eller känslor hos betraktaren. Då blir det ju subjektivt och personligt. Man får
syn på varandra. Det skapar en trygghet i gruppen och man kan respektera varandra och känna
sig delaktig i att bygga upp denna tillit.
Vi har arbetat i den gemensamma bildens riktning, då jag dels använt mig av Museet för
samtidskonsts häfte Kunst 4 Verk fra samlingen 1950-2007 som ”lärartext” och det hamnar
under den konstpedagogiska tradition som Anna Lena Lindberg kallar uppfostrarhållningen,
och dels har vi tolkat bilderna utifrån subjektiva/personliga upplevelser.
Deltagarnas livserfarenheter, har varit viktiga och berikat våra träffar. Det motsvarar den
karismatiska hållningen i konstpedagogiken. Det har bidragit till en öppen och avslappnad
atmosfär, tror jag, och att deltagarna känt sig delaktiga och viktiga i arbetsprocessen. Deras
berättelser och experiment har blivit en viktig del i verksamhetens innehåll. Jag sade vid
kursstarten, att deras erfarenheter och kunskaper är lika viktiga som mina som lärare. Jag har
på så sätt velat göra det möjligt att jobba i den gemensamma bildens riktning. Jag har trivts
väldigt bra som lärare under de förutsättningarna och det har även eleverna/deltagarna sagt till
mig att de gjort. De bad om att få komma en extra gång för de tyckte det var så roligt. Och vi
tyckte alla det kändes tomt och ”konstigt” när det tog slut. Några av deltagarna vill att jag ska
fortsätta med en ny kurs.
”Erfarenhetsanknytningen kan bidra till att det skapas en tematisk identifikation, alltså
identifikation med ett innehåll. Motivation för lärande förutsätter identifikation. I princip kan
man urskilja tre olika möjligheter i pedagogiska processer: identifikation med ett innehåll,
med ett arbetssätt, med pedagogens person. Det tematiska innehållet var här att gestalta
något, som man själv upplever, som typiskt svenskt. Arbetssätten var de fyra olika –ismerna.
Pedagogens person, kan vara att jag själv är utövande konstnär och därmed kan fungera som
en bro till ämnet.
Forts. s. 280, Konstpedagogikens dilemma.
________________________________________________________________
R METOD
A
M MÅL STOFF PROGRESSION + ARBETSSÄTT UTVÄRDERING
A
R_______________________________________________________________
Målet är att öppna en dörr till samtidskonsten och skapa en förståelse för hur de olika
uttrycken uppstått, hur de gestaltas och vad de vill uttrycka, och att också öppna upp till ett
eget skapande. Jag har velat göra det på ett icke-kränkande sätt och har presenterat allt på ett
sådant sätt att det skulle skapa en lust och nyfikenhet att själv prova att experimentera med de
olika uttrycken. Detta leder i sin tur till att självkänslan stärks, när man får gestalta egna
uttryck utifrån egna erfarenheter, känslor och önskemål och sedan får det bekräftat i en grupp.
Man behöver inte bara ta in saker utifrån, utan man får även ge ut saker inifrån och på så sätt
uppstår dialogen mellan konstverket och betraktaren. ”Via en analys av alternativa
pedagogiska praktiker från senare år hävdar Anna Lena Lindberg att konstpedagogikens
objekt är betraktarnas föreställningar om konst snarare än konsten själv, och att lösningar på
konstpedagogikens dilemma måste sökas i dialog med betraktarna, i den gemensamma
bildens riktning.
Stoffet är i huvudsak häftet KUNST 4 Verk fra samlingen 1950-2007, samt deltagarnas
förförståelse om vad de upplever som är typiskt svenskt.
Progressionen + arbetssätt har varit en kombination av att de först fick se och lyssna när jag
visade och berättade om olika exempel som uttryckte de olika -ismerna, samtidigt som
deltagarnas egna erfarenheter, frågor och synpunkter fick utrymme. Vi satt då vid ett runt
39