Att öppna en dörr till samtidskonsten - Region Värmland

när den gröna färgen bråkar med den röda, blir det grått och mörkt. Det blev ju riktigt
dramatiskt
Det var roligt att prova på och se vad som hände. Ja, det var ett levande material. Det
förändrar sig framför ögonen, som en film ungefär. Ja, det går vidare och vidare. Jag skulle
gärna fortsätta göra det här hemma med karamellfärg och vatten och se vad som händer. Ta
kort och experimentera. Det vill den andra systern också göra. Det känns roligt tycker jag.
Kort intervju med andra tvillingsystern:
1. Vilken –ism tyckte du var roligast at jobba med?
Alla var roliga, men jag tycker idékonst där man fick bestämma idén, var roligast. Att
experimentera och hålla på.
Det var att experimentera som du tyckte var roligast? Ja. Det kan man göra och det gjorde
vi lite inom de andra –ismerna också, men det blev kanske tydligast här. För det var lätt att
byta ut vattnet och börja om. Ett smidigt material. Mm. Och snabbt. Ja.
2. Vilken –ism ligger längst ifrån dig nu? Vilken tyckte du minst om?
Det mesta var roligt. Det var inget som var jobbigt. Nej, men det här att blanda färg och
om man tog lite för mycket grönt då fick man verkligen tänka hur man gjorde och hur
mycket färg man tog. Men det var roligt att se hur färgen förändrades i många olika
nyanser.
3. Har du blivit mer nyfiken på att ta reda på mer om de här –ismerna eller andra
konstinriktningar?
Ja, som hon sa, så kanske jag inte går och köper en bok, utan går kurser och så. Kanske
bläddrar i en bok, men inte råpluggar. Kanske går på en utställning.
4. Vad är det för skillnad, tycker du, att jobba på de här sätten mot att teckna av
saker?
Ja, det vet jag faktiskt inte just nu. Det är roligt att få prova på olika saker.
Reflektioner och slutsatser om arbetet:
Att alla ville göra droppmålningar à la Jackson Pollock, tycker jag var roligt eftersom alla
deltagare var kvinnor. Jag tror det är frigörande att måla med kraft ibland, speciellt för
kvinnor.
När det gäller färgblandningen, så skall jag nästa gång vara med själv och blanda, steg för
steg och inte bara visa färdiga exempel, eftersom det var det svåraste momentet för några. Det
fick jag veta genom intervjun och dokumentationen.
Jag skulle vilja ge mer tid till experimenterande och undersökande moment. Drömmen vore
att det fanns tid till att låta saker sjunka in och komma upp till ytan igen, kanske som något
nytt. Låta det bli en levande kreativ process under en längre tid, som lever sitt eget liv.
Det hann det bli till viss del, i och med att jag i slutet av varje träff, repeterade nästa gångs
konstinriktning, så att de kunde ta med sig det och förbereda sig.
Jag tror att man kan ta till sig mer, än en del tror. Jag skriver om det, för under tiden som
jag jobbat med det här har faktiskt några av mina kollegor undrat om jag inte lagt det här på
för hög nivå. Jag vet inte vad de egentligen grundar sin undran på, för de har inte varit med på
någon av våra träffar. Jag mötte rädsla i början från en kollega, när jag gjort i ordning
utrymme för att prova på droppmålning. Hon ville först att jag skulle ta bort skyddspapperna
på en gång. Barn i hennes grupp hade blivit glada och förväntansfulla när de sett dem. Det låg
liksom utanför hennes kontroll. Hon blev distanserande mot mig. Men efterhand har hennes
rädsla släppt och igår frågade hon mig om tips på några konstböcker som hon kunde använda
i sin barngrupp. Hon fick låna några som jag använt. Hon verkade glad när hon introducerade
abstrakt måleri för två barngrupper.
37