Sirenen Nr 5 • 2002 - Tjugofyra7

Sirenen
Räddningsverkets tidning
Nr 5 2002
Foto: GUNNO IVANSSON
Lasse Eriksson med sin ”gangsterbil”, en Chrysler från 1931. Det här var Al Capones favorit. Det här exemplaret deltar dock inte i några vilda biljakter på Chicagos gator
utan glider lungt fram med bröllopspar och studenter i baksätet.
Gamla bilar är hans kärlek
och många bröllop blir det …
– Jag ska dig mitt bästa råd:
släng ut TVn! Då förändrar
du ditt liv och får hundratals
timmar över för annat.
Rådet kommer från Lasse Andersson,
brandman i Södra Roslagen,
en man som vet att ta
vara på sin tid. När han inte är
på brandstationen bygger han
ut sitt hus (gör allt själv), renoverar
veteranbilar och lär folk
dansa. Att bygga ut huset är
mer än nog för de flesta. Hur
får man tiden att räcka till?
– Ja, inte sitter jag och tittar
på såpoperor om kvällarna, säger
han, medan han putsar sin
vita Rolls-Royce Silver Cloud
från 1960.
Dagen innan var den utlånad
för en skolavslutning och Lasse
går över med en trasa för att
återställa den i ”nyskick”.
– Det här är kvalitét, säger
han och öppnar och stänger
Rollsen dörr.
Allt som hörs är ett litet klick,
mer som en kassaskåpsdörr än
en bildörr. Dagens tekniska
under till bilar har han inte
mycket till övers för.
– Plastförpackningar med
databox. Du kan inte göra nånting
själv och det finns ingen
körglädje.
Första bilen som 14-åring
Bilintresset har funnits så
länge han kan minnas. Redan
som 14-åring köpte Lasse sin
första bil för 300 kronor av en
kompis. Fem år senare var det
dags för den första veteranbilen,
en T-Ford från 1926.
– Det var ett riktigt ”skogsobjekt”,
gravrost överallt. Det gick
inte ens att se vilken färg den
haft och det tog mig tio år att
renovera den.
T-Forden är såld sedan ett och
ett halvt år tillbaka. Visst är det
en härlig känsla att glida omkring
i en vacker veteranbil
men det är inte grejen för Lasse.
– Det är byggandet som är roligast,
utmaningen att lära sig
hur bilar är konstruerade. Kunskaperna
jag skaffat mig har
jag nytta av som brandman vid
trafikolyckor.
För de flesta är det något exklusivt
att få åka veteranbil och
det har blivit mycket populärt
att unna sig den lyxen vid högtidliga
tillfällen, till exempel
vid studenten eller bröllop.
– I dag vill folk ha upplevelser,
inte saker. För en tid sedan
hade jag en man här som fått i
70-årspresent att köra en veteranbil.
Den lycklige 70-åringen fick
köra en Chrysler från 1931,
maffiabossen Al Capones favo-
ritbil. De andra två bilarna
man kan få åka med hos Lasse
är den vita Rolls Roycen och en
cremefärgad A-Ford roadster
från 1931. Trenden just nu är
lyx och klart populärast är den
Rollsen.
”Bilambassadör”
En veteranbil drar till sig
uppmärksamhet vart den kommer
och Lasse anser att han har
ett ansvar som veteranbilsägare.
– Jag måste tänka på att jag
alltid är en ambassadör för veteranbilar
och att jag tar mig
tid att svara på folks frågor. Tyvärr
är det vanligt att folk blir
kaxiga bara för att de har en
annorlunda bil.
Lasse Andersson blev brandman
mer eller mindre av en
tillfällighet. Han hade börjat
utbilda sig till bilmekaniker
Posttidning B
Returadress: L 257
651 80 Karlstad
när en kompis undrade om
inte Lasse skulle följa med på
ett anställningstest för att bli
brandman. Han hade inga planer
på att byta yrkesbana men
följde med. I samma ögonblick
som Lasse steg in på brandstationen
där testet skulle göras
insåg han att det var brandman
han ville bli.
En ödets ironi är att kompisen
misslyckades med testet
och aldrig blev brandman
medan Lasse lyckades och hoppade
av bilmekanikerutbildningen.
– Ett beslut jag aldrig ångrat.
Det är ett intressant jobb och
man vet aldrig vad man får
uppleva under dagen. Det är
inte alltid positivt men det ger
en otrolig kick om man kan
rädda någons liv.
GUNNO IVANSSON