Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Be om förlåtelse räcker inte<br />
I media rapporteras nu dagligen om krisen i Katolska kyrkan i<br />
samband med pedofilskandalerna, om förlorad trovärdighet som<br />
kyrkan måste återvinna. Detta är en tung börda för alla katoliker,<br />
inte minst för de katolska prästerna som kan uppleva sig ifrågasatta<br />
och kollektivt anklagade.<br />
Vad gäller krisen? Antalet barn som utsatts för övergrepp är<br />
chockerande, men jag menar att perspektivet behöver breddas.<br />
Bakom ligger frågor som lyftes fram i samband med Andra<br />
Vatikankonciliet, men som under senare år diskuterats allt mindre<br />
i kyrkan och som handlar om hur vi som kyrka möter människor<br />
i vår tid. Jag vill försöka peka på några.<br />
1. Nu gör media det som vi själva skulle ha gjort inom Katolska<br />
kyrkan, ser till att övergrepp avslöjas och tvingar fram åtgärder. Vi<br />
bör vara tacksamma för detta och inte göra som somliga, även i<br />
Vatikanen, har gjort: reagera med att Katolska kyrkan förföljs av<br />
media.<br />
Det är främst i media som jag hört ordet kris användas i sammanhanget.<br />
Och det handlar verkligen om en kris – så länge vi inte<br />
själva vågar tala om det som inträffat som just kris, så länge vi nöjer<br />
oss med att hoppas att "det ska gå över så fort som möjligt".<br />
Men det går inte över, och att se oss själva som utsatta för överdrivna<br />
angrepp är inte heller det någon framgångsväg. Varje rätttänkande<br />
borde välkomna när missgrepp och kriminalitet avslöjas.<br />
Det är första steget till något gott. Krisen skulle förvärras ytterligare<br />
om vi nöjde oss med att ruska av oss obehaget och vänta ut stormen.<br />
2. Krisen handlar om hur övergreppen hanterats. I land efter land<br />
framträder samma mönster: nedtystande och mörkläggning, förflyttningar<br />
av präster som då kan fortsätta sina övergrepp, allt för<br />
att skandaler inte ska komma fram. Inte förrän man varit tvingad<br />
har man, med kniven på strupen, tagit tag i frågan på allvar. Det<br />
har saknats förståelse och medkänsla för offren och intern kontroll<br />
– eller oförmåga till sådan.<br />
Den första strategin när övergrepp blivit kända har varit att<br />
tysta ned och förflytta präster, detta för att undvika skandaler. När<br />
övergreppen nu avslöjas är strategin att be om ursäkt. Detta räc -<br />
k er inte för att bli trovärdig. När så tydliga mönster framträder<br />
måste frågan om vad som ligger bakom ställas. Varför just<br />
Katolska kyrkan? Varför detta mönster?<br />
debatt/insändare | sid. 27<br />
3. Det finns en tystnadens kultur och brist på öppenhet i vår kyrka.<br />
Jag arbetade under tolv år på <strong>Katolskt</strong> magasin och upplevde hur<br />
präster i samtal kunde uttrycka avvikande uppfattningar eller skepsis<br />
inför Katolska kyrkans officiella hållning eller agerande. Men det<br />
stannade vid samtal mellan fyra ögon. Offentligt ville man inte säga<br />
något som inte överensstämde med den officiella linjen.<br />
Så kan det förstås vara i andra mänskliga sammanhang också.<br />
Frågan är om det ska vara så i Katolska kyrkan och om tystnaden<br />
kanske till och med är större hos oss. Bland helgonen finns flera som<br />
under sin levnad möttes med misstro från kyrkans sida. De fick utstå<br />
utanförskap och till och med förföljelse från kyrkans sida. Har vi tillräckligt<br />
av det civilkuraget idag?<br />
4. Kvinnans ställning i kyrkan har diskuterats länge men hur långt<br />
har vi egentligen kommit? Det är endast möjligt för män att nå de<br />
högsta posterna i kyrkan, därtill män som inte själva har barn och<br />
familj. Vi saknar perspektiven från halva mänskligheten i de högsta<br />
beslutsfunktionerna. Vad skulle det betyda om kvinnor fanns med i<br />
samma utsträckning som män? Vad skulle kvinnor och män med<br />
egna barn betyda för inlevelse, förståelse och beredskap att agera?<br />
Detta leder också vidare till frågor om ledningsstrukturen och<br />
lekfolkets inflytande.<br />
5. Celibatet i sig skapar troligen inte pedofiler. Inte heller media har<br />
entydigt pekat på celibatet som huvudorsak. Men celibatet kan inte<br />
undantas i en förutsättningslös utredning. Inom kyrkan finns medvetenheten<br />
om risken för att personer med ett osäkert förhållande till<br />
sin egen sexualitet söker sig till prästyrket. Men med tanke på<br />
kyrkans tro och etik borde ett pedofilt utagerande vara något ytterst<br />
ovanligt. Hur kan övergreppen ha fått denna omfattning? En förutsättningslös<br />
grundlig utredning behövs.<br />
Till sist: Hur ser vi till att det som hänt inte händer igen? Hur kan vi<br />
lita på våra kyrkliga ledare? Frågorna som jag menar hör samman<br />
med pedofilskandalerna är stora och komplexa. Ett första steg är en<br />
vitaliserad diskussion inom kyrkan. Vi måste se och bejaka att Anden<br />
verkar. I detta fall genom de offer som till sist orkat träda fram – och<br />
faktiskt genom media. Det är så Anden verkat nu.<br />
Till syndabekännelsen hör ånger och bön om förlåtelse, men<br />
också den goda föresatsen och vilja till förändring.<br />
Kyrkan är inte skyldig till några övergrepp<br />
När ”skandalen inom Kyrkan” debatteras drar man ofta alla<br />
katoliker över en kam och gottar sig och talar om ”Katolska<br />
Kyrkans skandal” i stället för att säga som det är och tala om<br />
”den skyldige prästen” eller ”de skyldiga prästerna”.<br />
För mig är Kyrkan Helig och gör sig inte skyldig till övergrepp<br />
i någon form. Det är enskilda människor som i Kyrkans<br />
namn gör sig skyldiga till sådant.<br />
Pehr Thorell<br />
Tyvärr är det alltför många goda och oskyldiga präster som<br />
dras i smutsen eftersom man inte ser skillnad på Kyrkan och<br />
vissa personer i Kyrkan.<br />
Gud bevare Kyrkan.<br />
Sally Molin Larsson
Change language