Km 5 2010 - Katolskt Magasin

sid. 34 | kultur
Att efterspana
Heliga Birgitta i Frankrike
I Km 1/10 berättade Gerard Ecorcheville om det projekt han för snart fem år sedan,
efter ett omskakande besök i Santiago de Compostela, tog initiativet till:
att ”rehabilitera” Heliga Birgittas 420 mil långa pilgrimsled mellan födelseorten
Finsta i Roslagen och Santiago de Compostela, ”Sankt Jakobs mark”.
Det projekt som jag, min hustru Maroushka och våra vänner
Monica och Jean Benoit under de senaste åren engagerat oss i
handlar om att utforska Via Sanctae Birgittae, den väg på
vilken Birgitta tog sig till Santiago de Compostela. En stor del
av leden, 150 mil, går genom Frankrike. Vilka spår av Heliga
Birgitta hittar man i detta land? För oss som lever i Frankrike
– jag och min hustru i Provence – är den frågan av extra stort
intresse.
Handlingar från kanonisationsprocessen visar att Birgitta tog
omvägen genom Provence på sin väg mot Santiago de
Compostela. Ännu i dag firas helgonet på sin ”himmelska
födelsedag”, den 23 juli, i de provencalska städerna Vidauban
och Fréjus.
Nog är jag stolt över detta.
Men annars är ”efterspanandet” en komplicerad process i ett
land som Frankrike där religionskrig, franska revolutionen och
sekularisering bidragit till att så många till ärendet hörande
arkiv förstörts.
Det hela känns lite rörigt när man på snåriga vägar upptäcker
att det finns upp till tio ”Heliga Birgittor” i Frankrike,
först och främst Birgitta (Bridget, Brigitte, Brigida) från Irland.
Birgitta av Sverige och Irlands Birgitta hålls inte alltid isär. Jag
konstaterar att Birgittakyrkan i Mittelwihr i Elsass är äldre än
vår Heliga Birgitta, och helgad åt det irländska helgonet – men
varje år inbjuder man till församlingsfest på dagen för Birgitta
av Vadstenas kanonisation, den 8 oktober (kanonisationshög -
tiden år 1391 varade i två dagar och på kontinenten firas
Birgitta därför den 8 oktober, inte som i Sverige 7 oktober). I
den keltiskinfluerade staden Guengat i Bretagne finns ett
Chapelle Sainte Brigitte, som också det är helgat åt den irländs -
ka Birgitta – men altarskåpet i kyrkan beskriver Birgitta av
Vadstenas liv. 23 juli varje år, alltså på Birgittas dödsdag, ordnas
”Birgittagudstjänst” med efterföljande lunch. Jag har
försökt förklara för traktens kyrkoherde att det handlar om
två olika Birgittor men har inte fått gehör för detta.
Jag har alltså, utan större framgång, försökt spåra Heliga
Birgitta via befintliga arkiv. Jag lyckades bättre när jag kom på
att jag skulle kunna använda mig av telefonkatalogens gula
sidor och slå på Sainte Brigitte i varje region och län. Min lycka
var gjord när jag en dag hittade ett företag, Ambulances Sainte
Brigitte, i den lilla staden Saint André de Sangonis efter
Compostelaleden, nära Montpellier. Här borde väl finnas remi -
niscenser av vår Birgitta?
Fullträff! Varje 23 juli firas helgonet vid en gudstjänst utanför
stadens lilla kyrka – utanför eftersom 200 personer, tre
fjärdedelar av stadens befolkning, inte ryms i kyrkorummet.
Själva kyrkan innehåller minsann både en Bigittastaty, en altarmålning
över Birgitta och ett relikskrin med kvarlevor – dittagna
från Rom – efter vårt svenska helgon.
Reliker efter Birgitta finns inte bara på denna ort utan
också i städerna Vidauban och Le Cannet des Maures. Två av
relikskrinen är försedda med äkthetsintyg!
Det tycks som om de spår av Heliga Birgitta som finns bevarade
i Frankrike är okända också av i stort sett alla
Birgittakännare. Jag kan tänka mig att detta beror på att här
inte finns några Birgittasystrar som kunnat bidra till att hålla
arvet efter helgonet levande. Före franska revolutionen fanns
fyra Birgittakloster i norra Frankrike: i städerna Lille, Douai,
Arras och Valenciennes. Platserna borde inte falla i glömska,
på den senare orten fanns två systrar, Anne Marie Erraux och
Marie Françoise Lacroix, som båda halshöggs under revolutions
tiden, i oktober 1794, när de inte avsade sig sin tro, och
som senare saligförklarades.
Mycket återstår när det gäller att utröna Heliga Birgittas inflytande
i Frankrike, och särskilt på den kristna konsten i slutet
av medeltiden och under renässansen.
Oförglömligt, för var och en som närmat sig mästerverket,
är Isenheimaltaret i museet Unterlinden i ett före detta
dominikankloster i staden Colmar i södra Elsass. Altar mål -
ningarna har utförts av Matthias Grünewald och konstnären