Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Rätt till vår död?<br />
Alla är vi rädda för att dö. Vi vet att vi kommer att dö men känner<br />
rädsla inför hur döden kommer att utgestalta sig. Enklast vore<br />
att bara få somna in under natten. Vi vet att eutanasi, som är en<br />
aktiv åtgärd för att förkorta en människas liv, är något förbjudet.<br />
Enligt läkareden måste eutanasi förbli en förbjuden handling.<br />
Socialstyrelsen har nu att ta ställning till ett fall som är speciellt<br />
men inte unikt. Det aktuella fallet handlar om en kvinna som legat<br />
i respirator i 26 år efter en operation i ryggen som medförde en förlamning<br />
i nedre delen av kroppen inklusive bristande andningsförmåga.<br />
Att vara medveten om sin situation och vara helt<br />
beroende av respirator är något osannolikt svårt. Kvinnan är<br />
beroende av assistans dygnet runt. Hon är ett föredöme som har<br />
uthärdat detta så länge, i 26 år!<br />
Kvinnan har vid sina sinnens fulla bruk uttalat en önskan om<br />
att få dö genom att man kopplar bort respiratorn. Detta handlar<br />
inte om aktiv eutanasi utan om en människas önskan om att slippa<br />
utsättas för behandling som inte kan leda till bättring. Det<br />
skulle förvåna mig om Socialstyrelsen inte skulle tillmötesgå kvinnans<br />
önskan.<br />
Det aktuella ärendet leder tankarna till fallet med barnläkaren i<br />
Stockholm som åtalades för mord efter att, helt legalt, ha avbrutit<br />
respiratorbehandlingen av ett hjärnskadat barn. Åklagaren gick<br />
där in och tog ställning i ett ärende som rätteligen skulle bedömas<br />
av medicinskt skolad personal, det vill säga Socialstyrelsen, innan<br />
juridiken tog över. Konsekvensen av ett sådant förfarande kan bli<br />
att vi tar över det amerikanska systemet där juridiken kommer att<br />
styra vilka insatser vi gör i vardagsvården – och så görs mer än vad<br />
som är nödvändigt just för att en utebliven behandling inte ska<br />
leda till åtal. Men ett sådant agerande som drabbar både<br />
sjukvårdspersonal och patienter – och även skattebetalarna – är<br />
svårt att försvara.<br />
debatt/insändare | sid. 29<br />
Den aktuella frågan är inte ny för Socialstyrelsen. Redan för fyra<br />
år sedan uppmärksammade Riksåklagaren problematiken och<br />
bad Socialstyrelsen att konkretisera och förtydliga råden inför<br />
döden. För ett år sedan ställde läkare vid Karolinska sjukhuset en<br />
fråga till Socialstyrelsen – då gällde det en man med ALS, en allvarlig<br />
neurologisk sjukdom som alltid leder till andningsförlam -<br />
ning. Mannen ville inte acceptera behandling i en hemrespirator.<br />
Socialstyrelsens svar var att det inte fanns några lagliga möjligheter<br />
att stänga av respiratorn. Samtidigt fanns det jurister som menade<br />
att straffrätten inte kunde appliceras i detta fall – den läkare som<br />
eventuellt beslutade om att respiratorbehandlingen skulle avslutas<br />
torde alltså inte bli dömd. Rättsläget är oklart.<br />
Jag anser att patienten måste få bli delaktig i så avgörande beslut<br />
som de här nämnda. En oklar situation – osäkerhet om var<br />
gränsen till aktiv dödshjälp eller eutanasi går – får inte uppkomma.<br />
Förslaget om eventuellt upphörande av behandling måste<br />
komma från patienten själv och man måste vara säker på hans<br />
önskan.<br />
Etiska värderingar är oerhört viktiga inför eventuella nya rikt -<br />
linjer från Socialstyrelsen. De har lovat besked angående den 31åriga<br />
kvinnan. Men diskussionen om olika bedömningar inför<br />
döden kommer inte att vara slut i och med detta. Det är mycket<br />
viktigt att det i framtiden ges uttryck också för Katolska kyrkans<br />
värderingar.<br />
Till sist kan jag konstatera att jag själv, när jag i slutet av mars<br />
skriver dessa rader, är 75 år gammal. Blir de frågor jag här tangerat<br />
än mer brännande ju äldre man själv blir? Ja troligen.<br />
Vi har bett pater Erwin Bischofberger SJ att kommentera Elfstrands artikel.<br />
”Då är det dags att ta avsked…”<br />
Per-Olof Elfstrands berättelse handlar alltså om en 31 år gammal<br />
kvinna vid namn Kim. Hon föddes med så kallad neurofibromatos<br />
som är en ärftligt betingad tumörsjukdom. När hon var sex år<br />
försökte läkarna att operera bort tumören men i stället blev hon<br />
förlamad från huvudet och neråt. Sedan dess har hon i 26 år varit<br />
kopplad till en respirator som hållit henne vid liv.<br />
För drygt en månad sedan skrev hon ett brev till Socialstyrelsen.<br />
På olika sätt uttryckte hon sin vilja och sin önskan att få dö. Hon<br />
anhöll om att bli nedsövd innan respiratorn stängdes av så att hon<br />
inte skulle känna kvävningen.<br />
Per-Olof Elfstrand är barnläkare i Skövde och medlem i Nordisk<br />
Förening för Katolska Läkare. Jag delar förbehållslöst hans etiska<br />
Per-Olof Elfstrand, barnläkare<br />
bedömning av Kims önskemål att få dö. Att stänga av respiratorn<br />
tillåter patienten att få dö en naturlig död orsakad av hennes dödliga<br />
sjukdom.<br />
I Sverige råder det en märklig rättslig osäkerhet i fråga om vård i<br />
livets slutskede. Dels får man inte behandla och vårda en patient<br />
mot hennes uttryckliga vilja (med undantag av vissa tvångslagar),<br />
dels riskerar en läkare som stänger av en respirator dömas för<br />
mord. Socialstyrelsen, SoS, håller nu äntligen på att utarbeta nya<br />
rättsliga riktlinjer för att trygga vårdpersonalens arbetsförhållanden.<br />
SoS borde då lyssna till Madeleine Leijonhufvud, professor<br />
vid Stockholms universitet, en av av landets ledande<br />
experter på straffrätt. Hon säger att hon häpnar över okunskapen<br />
Fortsättning
Change language