Kristendom - religion-slotte - home

Kristendom 16
Baptism
Baptister, nedsättande vederdöpare, är en kristen riktning där man i dopfrågan tar avstånd från barndop och istället
anser att endast den som tagit ställning i trosfrågan och gör ett medvetet val enligt Bibeln och kristen tro rätteligen
kan döpas.
Baptismen har sin bakgrund i den radikala reformationen (anabaptister). Dessa grupper hävdade den enskilde
kristnes rätt att själva tolka bibeln, avvisade ämbetet och införde troendedop. Den första egentliga
baptistförsamlingen grundades av engelsmannen John Smyth i Nederländerna 1607. Under 1600-talet växte
baptismen i England, och spreds därifrån främst till Amerika och senare till andra länder.
Baptismens historia i Sverige börjar i september 1848 då den första baptistförsamlingen bildades i Borekullastugan i
Landa socken, nära Frillesås vid Hallandskusten, under ledning av den nydöpte F O Nilsson.
Se även Anabaptism.
Pentekostalism
Pentekostalism, av grekiskans pentekoste "pingst", är en teologi inom
de religiöst extatiska rörelser som har sitt ursprung i väckelserörelser i
Los Angeles och Wales under 1900-talets första årtionde, ofta kallad
pingströrelsen eller pingströrelser. Rörelsen var ursprungligen
inter-denominell, det vill säga att anhängarna kom från de flesta
kyrkobildningar och samfund, även om en majoritet av dessa främst
hade bakgrund i helgelserörelsen eller de metodistiska eller baptistiska
samfunden. Under 1900-talets första hälft kom emellertid en rad egna
samfund och rörelser att formeras, däribland den svenska
pingströrelsen.
Den Helige Ande brukar användas som symbol
för pentekostalismen
Under 1960-talet började även traditionella kyrkor såsom katolska kyrkan ta till sig rörelsens yttringar. En breddning
och vidare spridning av rörelsen tog fart. Denna gång var acceptansen inom de etablerade kyrkorna större och
medlemmarna blev i högre grad kvar i de samfund som var deras ursprung. Därtill bildades en stor mängd kyrkor,
samfund och rörelser som hämtade inspiration både från pentekostalismen och de sammanhang de kom från, den
blandrörelse som uppstod, med stor mångfald i teologier och uttryck kom att kallas neo-pentekostala eller
karismatiska rörelser.
De pentekostala och karismatiska rörelserna räknar över hela världen ca 590 miljoner anhängare (därav ca 80
miljoner i traditionella pentekostala rörelser) och är därmed efter katolska kyrkan den näst största kristna rörelsen.
Reformert kristendom
Den reformerta kristenheten (av "reformera") är en beteckning för de kyrko- och samfundsbildningar, som leder sitt
ursprung tillbaka till de kristna reformationsrörelser som leddes av Huldrych Zwingli och Jean Calvin i Schweiz på
1520-talet. Den utgör en av huvudfårorna, vid sidan om luthersk och anglikansk tradition, inom protestantismen.
Ofta talar man om den som "kalvinismen".
Den reformerta protestantismen skiljer sig från lutherdomen på flera sätt. Presbyterianism, även kallad
synodalförfattning, är en kyrkoförfattning som praktiseras av bland andra de reformerta kyrkorna i engelskspråkiga
delar av världen, där de vanligen kallas presbyterianska kyrkor. Man förkastar episkopalismen, uppfattningen att
kyrkans högsta ledning ligger hos biskoparna (och till exempel inte hos påven).