Kristendom - religion-slotte - home

Islam 30
Äktenskap
Äktenskap räknas som förtjänstfullt, mandub, men inte en plikt, wajib.
Äktenskapet lagfästs av en qadi. Det är ett juridiskt kontrakt mellan två parter, och gäller från och med att parterna
skrivit på kontraktet. Brudparet representeras av en wali, vanligtvis den närmste manliga släktingen, men oftast kan
vuxna män själv vara wali. Det är endast inom den hanifitiska rättskolan som en vuxen kvinna kan vara sin egen wali
och gifta sig utan sina släktingars medgivande.
Äktenskapskontraktets innehåll är helt upp till de båda parterna, men det är vanligt att det krävs någon form av
hemgift (mahr) till kvinnan. Det är inte ett brudpris, utan kvinnans egendom. Brudgåvan gav alltså kvinnan en viss
ekonomisk frihet, samtidigt som den bevisade mannens förmåga att försörja henne och en familj. Mahr är ofta
uppdelat i två delar, dels en hemgift som betalas ut direkt till kvinnan, dels en andel som betalas ut när kvinnan blir
änka. Den andra utbetalningen av mahr kan också ses som ett skadestånd i de fall mannen begär skilsmässa (talaq).
Brudpengens andra del kan betalas ut även om den inte är specificerad i äktenskapskontraktet.
Islam rättfärdigar visst månggifte på så sätt att en man under vissa villkor får gifta sig med upp till fyra hustrur. Han
måste dock kunna behandla alla sina hustrur lika, rättvist och han skall kunna försörja dem alla, vilket noga
poängteras. Sura 4 vers 3 i Koranen verkar mena att detta i praktiken är en omöjlighet, hur mycket man än försöker
är det omöjligt att behandla sina fruar lika. Idag har detta uppfattats som en uppmaning till att idealet är att man skall
leva monogamt.
Enligt sharia bör både brud och brudgum samtycka till bröllopet, men samtidigt förväntas det av bruden att hon ska
acceptera sin fars val av brudgum. Detta skapar komplikationer speciellt om äktenskapskontrakt görs upp när det
blivande brudparet fortfarande är barn. Ingen förväntar sig att ett barn ska kunna uttala sig om en framtida partner
men kontraktet är ändå gällande från den dag det upprättas.
I sunnimuslimsk tradition är mut'a den gåva mannen ger kvinnan om han vill skiljas. Mut'a utbetalas särskilt om
äktenskapet inte fullbordats (vilket sker genom samlag). I shiitisk rätt avser begreppet mut'a (persiska sighe) ett
tillfälligt, tidsbegränsat äktenskap. Det kan vara en timme eller under många år. Parterna skriver i vissa fall ett
kontrakt, i andra fall räcker det med en muntlig överenskommelse. Kritiker betecknar mut'a som legaliserad
prostitution. Det finns dock en bred variation inom shiaislam om hur mut'a (arabiska "nikah mut'a) bör gå till. Man
försöker skilja på den form som utövas lagligt i Iran och den form som de arabiska shiamuslimerna ofta framför.
Skilsmässa räknas som klandervärt, makrun. Äkta makar uppmanas till dialog om osämja uppstår. Skilsmässa är i
första hand förbehållet mannen, som genom att tre gånger uttala ordet talaq (ungefär ”Jag skiljer mig från dig”) kan
upplösa äktenskapet. De första gångerna är det möjligt att återgå in i äktenskapet igen, men tredje gången blir
skilsmässan irreversibel, om inte kvinnan gifter sig med en annan man emellan.
I en del muslimska traditioner är det endast möjligt för kvinnan att kräva skilsmässa om mannen är impotent eller
psykiskt sjuk. Enligt andra rättstraditioner kan kvinnan begära hos en qadi (domare) att äktenskapet upplöses (khul)
mot att hon avsäger sig sina ekonomiska rättigheter. Någon forskare [11] uppskattar att var tredje muslimsk skilsmässa
är en form av khul. Liksom vid äktenskapets ingående är upplösning enligt khul en förhandlingsfråga, men ofta
innebär det att kvinnan avsäger sig sin mahr.
Föräldraskap
Alla barn födda inom ett äktenskap betraktas som äkta och det anses vara mannens barn. De är därför en del av
mannens släkt, inte kvinnans. Mannen kan även acceptera att ta på sig faderskapet för barn födda utanför
äktenskapet. Han kan även avsäga sig faderskapet, li'an. En graviditet kan enligt lagen vara allt mellan sex månader
upp till två år. Mannen har fullt ekonomiskt ansvar. Söner blir försörjda fram tills de börjar arbeta och döttrar tills de
gifter sig. Kvinnor som skilt sig eller blivit änkor blir försörjda av sin närmaste manliga släkting igen.
Om man och hustru skiljer sig har mannen fortfarande ekonomiskt ansvar för barnen upp till en viss ålder (ofta sju år
för pojkar och nio år för flickor) medan hustrun är skyldig att uppfostra barnen under samma tid. Efter denna ålder