Kristendom - religion-slotte - home

Buddhism 59
Meditation
Meditation är en systematiskt använd psykisk och kroppslig teknik som innebär fokusering och koncentration
kombinerad med avspänning. Det finns olika former av meditation men meningen är att man ska få stopp på sina
tankar, lyssna inåt och att stilla sitt sinne.
Vipassanā (pāli) eller vipaśyanā (विपश्यना, sanskrit), 'insikt', är en meditationsteknik som sägs härstamma från Buddha
och ha utövats i 2 500 år.
Väl meditatören uppnår en stark och kraftfull koncentration (Dhyana) är hans sinne redo att framtränga och vinna
insikt om den ultimata verklighetens natur, för att sedan slutligen frigöras från allt lidande.
Visdom
Prajña (sanskrit) eller paññā (pāli) är den visdom som kan utsläcka lidandet och medföra bodhi (uppvaknande).
I början nås visdom på en föreställningsmässig nivå genom att lyssna på predikningar, läsa, studera och ibland
recitera buddhistiska texter och engagera sig i samtal.
Zen
Zen (kinesiska/kanji/hanja: 禅) är en gren
av Mahayana som uppstod i Kina på
500-talet, enligt traditionen av den indiske
munken Bodhidharma vid Shaolintemplet,
och därifrån spred sig till närliggande
länder. Till övriga delar av världen har zen
spritt sig framförallt från Japan efter andra
världskriget och ordet zen är just det
japanska uttalet av det kinesiska tecken,
chan 禅, som användes för att översätta
sanskritordet dhyāna, "meditation".
Zenbuddhismen menar att man kan nå satori
(”upplysning” på japanska) genom zazen
(zenbuddhismens sittande meditation), men
Zenbuddhistiskt tempel i Kyoto, Japan.
även andra metoder finns, exempelvis suizen (flöjtspelsmeditation). Zenmästare kallas de andliga ledare som ska
vägleda zenbuddhistiska utövare till upplysning. Två berömda japanska zenmästare är Hakuin och Dogen.
Målet med zen är att finna sin Buddhanatur, vilket för enkelhetens skull kan liknas vid upplysningen inom
buddhismen. Detta stadium uppnås när man ser in i sin ursprungliga natur, varpå man automatiskt ser det sanna i
hela universum och i naturen. Men för att nå detta mål krävs en hel del ansträngning, både fysisk och mental.
Tantra
Tantra (sanskrit, eg. "varp", "ränning" till en väv; sedan "grundlag", "norm", slutligen "lära", "lärobok"), är namnet
på en del religiös-litterära verk, i vilka mystik och magi spelar huvudrollen. De bildar en huvudgrupp av de
ritualböcker, som tillhör den senare → hinduismens mystik. Fr.o.m. 600-talet fick denna mystiska praxis insteg i den
så kallade nordliga → buddhismen (mahayana) och därmed även i den form därav, som benämns den tibetanska
lamaismen. Det tibetanska tantra (tib. rgyud) bildar den sjunde avdelningen av lamaismens kanoniska skrifter
(Kanjur, äldre Kaigyur) omfattande 22 band, som innehåller beskrivningar av olika gudomliga väsen, anvisning till
anordnande av mandalas (cirklar) till att motta eller uppfånga dessa gudomar, vidare offer, böner, hymner,
trollformler samt avhandlingar om astronomi, astrologi, kronologi, medicin och naturfilosofi. Tantraläran studeras
vid de tibetanska högskolorna i förbindelse med de filosofisk-metafysiska lärorna.