Positiv särbehandling och akademin - Sociologiska Institutionen ...

subjekt och diskursivitet är därmed aktiv och ömsesidig: de strukturerar,
omformulerar och möjliggör kontinuerligt varandra. Schematiskt ter sig
relationen mellan subjekt/diskurs, lingvistiska resurser och diskursiva typer
och ordningar enligt figur 2:
Diskursiva ordningar
Diskursiva typer
Lingvistiska resurser
Subjekt/Diskurser
Figur 2: Subjekt/diskurs, lingvistiska resurser, diskursiva typer och ordningar. 34
Jag ska ge ett kort exempel relaterat till positiv särbehandling så att
dynamiken mellan subjekt och de olika diskursiva nivåerna sätts in i ett
sammanhang. Positiv särbehandling i betydelsen ideologi och strategi, som
jag har berört tidigare, motsvaras teoretiskt av innehållet i diskursiva
ordningar och hur de kombineras respektive den kontinuerliga konstruktionen
av diskurser. Hur diskurser blir till och vad som gör att diskursiva
ordningar produceras, frågor som sällan ställs och än mer sällan besvaras i
diskursanalytiska texter, 35 förstås kanske bäst genom att ställa dem från ett
‘annat håll’.
Positiv särbehandling talas om, definieras och impliceras i varierande
utsträckning i ett flertal olika sammanhang. När positiv särbehandling talas
eller skrivs om, när det tolkas av olika subjekt i olika sammanhang, bildar
samtalet/skrivandet diskurser bland flera andra möjliga. Vissa aspekter lyfts
fram, andra undertrycks, och somliga subjekt har tolkningsföreträde och
andra inte. 36 Hur diskursen utformas avgörs framför allt av de diskursiva
typer och ordningar som är ‘verksamma’, samt vilka aspekter av subjektens
lingvistiska resurser som brukas. Är det ett samtal (diskurs) i en intervjusituation
(diskursiv typ) där jämställdhet behandlas (utifrån lingvistiska
resurser) med hänsyn till individ, klass eller kön (diskursiv ordning)? Skrivs
nog eller för att läsaren inte har en rimlig chans att koppla samman inledningens teoretiska
avvägningar med presentationen av textanalysen.
34 En såväl förenklad som utvecklad variant efter Ibid., 1989, s. 29, 1995, s. 132-135.
Fairclough problematiserar kopplingarna mellan materialism och idealism, eller mellan
diskursivitet och icke-diskursivitet, i sin diskussion av figuren. Jag kommer, i textens
avslutande avsnitt, att knyta an till det problemet och då beröra relationen mellan strategier för
förändring och kvinnor som subjekt. Tills vidare kan det vara bra att hålla i minnet att kvinnor
(som kategori) inte är antingen verkliga eller overkliga/fiktiva utan både/och. Detsamma
gäller subjekt/diskurs: subjekt är inte verkliga och diskurser overkliga eller tvärtom. Men
därmed inte sagt att nämnda kopplingar är lösta.
35 Se t. ex. Parker och Burman, 1993, s. 156-169, som, liksom jag, knappt snuddar vid detta i
sin diskussion om problem som kan uppkomma inom ramen för diskursanalytiska perspektiv.
36 Fairclough, 1989, s. 24, diskuterar uppkomsten av diskurser i termer av produktionen,
tolkningen och konsumtionen av texter, men jag väljer den här enklare terminologin.
20