Positiv särbehandling och akademin - Sociologiska Institutionen ...

Positiv särbehandling görs visserligen tillgänglig som ideologi i JämL
1992, men fortsätter alltjämt att vara kringskuren och otillgänglig som
strategi i densamma. Den försiktiga och (o)tillgängliga funktion som positiv
särbehandling tillskrivs i förarbetena till respektive jämställdhetslag har
delvis sin förklaring i den diskursiva typ som strukturerar diskurserna kring
jämställdhetslagarna. Möjligheten att införa skyldigheter i enskilda fall och
att för föreslagna åtgärder specificera vissa kategorier som ‘förmånstagare’
(kvinnor), strider (in)direkt med den rättsstatliga tradition och utredningsform,
med krav på universella, individorienterade och konsensusinriktade
förslag och formuleringar, som tillämpas inom svensk lagstiftning.
Själva talet om positiv särbehandling i och omkring lagtexterna
varierar i omfattning. Oftast diskuteras positiv särbehandling i anslutning till
förslag om att kvotera eller att beakta jämställdhetsaspekten, men implicit är
tanken om positiv särbehandling hela tiden aktuell i argumentationen kring
ett diskrimineringsförbud och som den direkta motsatsen till ‘negativ’
särbehandling. Sammantaget framstår dock inte positiv särbehandling, ännu
så länge, som den ideologiska, retoriska och praktiska ‘brännpunkt’ kring
kön och akademin som jag talar om inledningsvis. 102 Vad som skapar
förutsättningarna för denna brännpunkt är att utbildningsminister Carl Tham
(tillsammans med skolminister Ylva Johansson), nästan precis tre år efter
den andra jämställdhetslagens inrättande, föreslår en engångssatsning om
trettio nya professurer och anger att tillsättandet av dem ‘bör’ se till att
‘positiv särbehandling vid behov tillämpas, när detta kan ske’. 103 Inte som en
frivillighet således men heller inte som en för arbetsgivaren tvingande
skyldighet. Detta är vad jag, bland en del annat, kommer att diskutera och
beskriva ingående i nästa avsnitt.
102 Själva tillkomsten av begreppet positiv särbehandling har jag, som tidigare påpekats, inte
haft för avsikt att framställa i det här avsnittet, men den bild av framväxten av termen som jag
ger pekar på att termen införs i jämställdhetspolitiken under sjuttiotalet (i bl. a. Nina Pripps
PM), etableras i förarbetena till den första jämställdhetslagen (särskilt i Prop., 1978/79:175, s.
82-84) men inte i själva lagtexten, används i ringa utsträckning som strategi under 1980-talet,
samt diskuteras i förarbetena till den andra jämställdhetslagen (särskilt i SOU, 1990:41, s.
218-228) om än alltjämt i ringa omfattning.
103 Prop., 1994/95:164, s. 36.
40