Positiv särbehandling och akademin - Sociologiska Institutionen ...

motsvarande direktiv i jämställdhetslagen. I utvärderingen av jämställdhetslagen
konstateras bl. a. följande:
När det gäller annonsering av lediga tjänster sägs i det statliga avtalet att den
skall ske på ett sådant sätt att personer av det kön som är underrepresenterat
inom den yrkeskategori som är i fråga uppmuntras att söka tjänsten. I avtalet
mellan SAF/LO/PTK har den motsvarande bestämmelsen utformats så att det
underrepresenterade könet kan uppmanas att söka tjänsten. 72
Utöver den blygsamma tillämpningen av framför allt de aktiva åtgärderna
framförs en hel del kritik mot lagens syften och jämställdhetsbegreppets
innebörd. Kritiken rör fyra generella aspekter i jämställdhetslagens utformning
som inte överensstämmer med kvinnors och mäns skilda verkligheter. 73
Dessa aspekter är också utmärkande för de ideologiska ramar som omger
positiv särbehandling.
För det första döljer JämL:s könsneutrala terminologi kvinnors och
mäns olikartade situationer på arbetsmarknaden och i hemmen. 74 Kvinnor
ses som självständiga, autonoma och ekonomiskt oberoende individer i
förarbetena till lagen samtidigt som de outtalat förväntas ta ansvar för
hemmet och familjens sammanhållning liksom att sköta både barn och sina
och mannens föräldrar. 75 Andelen kvinnor på arbetsmarknaden är hög under
1980-talet, men många av dem finns i låglöneyrken, på deltidsanställningar
och har generellt sämre löner. Den formella retoriken i JämL, som ju endast
72 Ibid., s. 423-424, kurs. i orig.
73 Efter Eduards, 1985, s. 94-95, 1987, s. 95-96; SOU, 1987:19, s. 17, där inget annat anges.
74 Krav på att slopa den könsneutrala terminologin i JämL framförs från flera håll, bl. a. från
de partipolitiska kvinnoförbunden och kvinnoforskare. Dåvarande biträdande JämO skriver
följande: ‘Lagen har blivit ett offensivt instrument för att stärka männens ställning på
arbetsmarknaden. Arbetsgivaren åberopar lagen till stöd för att anställa sämre meriterade män
och män åberopar den till stöd för sig själva när de söker chefsjobb på kvinnodominerade
arbetsplatser. Därför bör man släppa den könsneutrala utformningen av lagen, så som man
redan gjort i Norge och Finland’ (Wadstein, 1989, s. 29, kurs. i orig.). Se även Eduards o. a.,
1985, s. 149, där det framgår att delar av kvinnorörelsen, dock utan större inflytande, redan
före lagens tillkomst påpekade att ett könsneutralt diskrimineringsförbud bara var ett sätt att
dölja det faktum att det var kvinnor som diskriminerades och hade sämre villkor.
75 Problemet kan kanske beskrivas som en konflikt mellan produktion och reproduktion.
Lönearbete är grunden för samhällets officiella organisering och för politiska beslut medan
familjen är en för-givet-tagen grundsten för produktionens upprätthållande.
Könsarbetsdelningen på arbetsmarknaden och i hemmen är en konsekvens av det ideologiska
‘samarbetet’ mellan kapital och patriarkat. Kvinnor befinner sig i båda sfärerna och tvingas
inordna sig under såväl lönearbetets normer som familjestrukturens. Med andra ord: ‘Att
hjälpa kvinnorna, antingen så att vi kan passa in i befintliga strukturer eller också genom att
ändra dessa så att de passar för kvinnor blir de två huvudriktningar som jämställdhetspolitiken
skulle kunna ta. Patriarkal kapitalism tvingar dock in jämställdhetspolitiken på den första
vägen om än den i sin tur tvingar fram vissa justeringar av strukturerna’ (Widerberg, 1986, s.
38). Se även Ressner, 1985, s. 20-21, som för ett liknande resonemang om hur kategorierna
klass och kön samverkar.
32