Positiv särbehandling och akademin - Sociologiska Institutionen ...

funktioner och ändamål, som i sig förutsätter ett meritvärderingssystem som
inte är diskriminerande eller på annat sätt negativt för kvinnor. Den olikhet
kvinnor företräder (och tilldelas) fungerar således som en täckmantel för
problemen med det meritokratiska systemets byggstenar, en olikhet som
både överskuggar och accentuerar den fråga som underbygger paradoxen:
hur hänger egentligen kön och kunskap/meriter samman? 126
Svaren kan här vara mångtydiga och innehålla ett flertal olika aspekter
på problemet. Men oavsett vad som binder kön och meriter/kunskap samman
blir konsekvensen av att inte se dem som samverkande att kön hamnar vid
sidan om det giltiga, det legitima och normaliserade, d.v.s. meritvärderingssystemet,
anspråk på objektivitet och värdeneutralitet i tjänstetillsättningar,
samt vetenskaplighet och vetenskapliggörande i sig. Ett exempel på särskiljandet
mellan kön och kunskap/meriter är just jämställdhetspolitiken som
sådan, eftersom den sällan eller aldrig låter jämställdhetsintresset inverka på
produktionen av kunskap. Med undantag för nyligen instiftade genuspolitiska
målsättningar 127 är jämställdhetspolitiken det som oftast sker vid sidan
av akademins normalisera(n)de ritualer och procedurer, som ett tillägg till
den befintliga ordningen.
Att beakta jämställdhetsaspekten vid tjänstetillsättningar t. ex., vilket
påtalas inledningsvis i det här avsnittet som en feltolkad, fastslagen skyldighet
för arbetsgivare vid universitet och högskolor, är någonting strikt åtskilt
från meritvärderingssystemet i sig, en saklig grund utöver eller vid sidan av
vetenskaplig eller pedagogisk skicklighet. 128 Den inneboende konsekvens
jämställdhetsaspekten för med sig blir därför att dess beaktande i själva
126 Det resonemang som här följer sträcker sig längre än ett enkelt påvisande av hur en
liberaldemokratisk diskursiv ordning genomströmmar den akademiska verksamheten (i likhet
med ett tidigare arbete, Bondestam 1997b). Istället är det just separationen mellan kön och
kunskap/meriter, som skapar bilden av en integrerad liberal diskurs, vilken samtidigt spelar ut
sina kort mot en socialdemokratisk och/eller könspolitisk diskursiv ordning. Jfr. med
Törnqvist, 1998, och hennes projekt att blottlägga den liberala diskursen, som tenderar att
stanna vid den liberala diskursens gränser i sig, just för att dynamiken hos begreppet kön inte
integreras med diskursens kunskapsrelaterade principer i analysen. I grund och botten
vidmakthålls därmed en normativ vetenskaplighet genom separationen mellan kön och
kunskap/meriter.
127 Se Ds, 1996:29, och SOU, 1995:110, där erfarenheter av genusforskning och -professurer
presenteras. Här ska dock inte möjligheterna överdrivas. De genusbegrepp som utformas i
dessa texter kan liksom jämställdhetsdiskursen i stort kritiseras för sina inbyggda polariteter
och brytningen mellan kön och kunskap. Men här finns frön till alternativa tolkningar av
problematiken, såväl implicit som explicit.
128 I SOU, 1990:41, s. 222, heter det, som tidigare påpekas, att ‘jämställdheten skall betraktas
som en av flera sakliga grunder’ (min kurs.) och därmed inte som en integrerad eller
betydelsefull del av de sakliga grunderna i sig. I Prop., 1989/90:79, s. 223, skrivs på liknande
vis, vilket gäller tillsättningen av domartjänster, ‘att jämställdheten utgör en saklig grund vid
sidan av förtjänst och skicklighet’ (min kurs.). De gånger ett ‘jämställdhetsintresse’
överordnas förtjänst och skicklighet (t. ex. vid kvotering), blir det istället en s. k. ‘primär
bedömningsgrund’ (Sigeman, 1997, s. 792), alltjämt utan att med nödvändighet inverka på
begreppen skicklighet, förtjänst eller saklighet.
48