södertälje konsthall 18 juni – 13 augusti - Södertälje kommun

Jenny Granlund
De Lindbergska bladen står beredda till strid med sina spetsar riktade
för att möta ett mönsteranfall från vänster. En snirklig fyllig linje strävar uppåt mot
papprets kant likt röken på ett slagfält, medan mönsterbårder marscherar i raka led
strax nedanför. Blyertsens svärta i olika styrka och den grafiska variationen är klangbottnen
i en välspelad rytmisk komposition. Den enorma teckningen är fastspänd med
bred maskeringstejp på väggen i Jenny Granlunds ateljé. Samtidigt pågår arbetet med
två något större teckningar på väggarna intill.
Den svenske formgivaren Sven Lindbergs bladmönster Berså är uppförstorade i
bilden tillsammans med arabesker. Mönsterförrådet hämtas från olika kulturer och
kulturlager för att passa Jenny Granlunds egen känslopalett. Hon tecknar situationer
och händelser i sitt liv. Mönstren, symbolerna och ornamentiken är ställföreträdare för
attityder och handlingar, säger hon. Hon bearbetar och betraktar dem från olika vinklar.
Ritar och suddar växelvis. På pappret blir spåren kvar av det som varit, ett lager av
minnen, men nya insikter växer och tar över i nya mönsterkompositioner. Resultatet
blir en abstrakt komposition som i sina beståndsdelar är figurativ.
Konstverkens titlar pekar ut riktningen för konstnären, ofta i ett tidigt skede i arbetet,
likt vägskyltar i ett vägskäl. ”En orubblig känsla av olust”, ”När tron packade ihop
och gick hem ” och ”Jag önskar jag hade en trädgård”. För oss andra är titlarna som
nyckelhål att betrakta hennes inre monolog igenom. Vi ser inte allt men får en tillräcklig
glimt för att förstå något av känslo- och tonläget i bilden.
Jenny Granlund berättar att valet en gång i tiden stod mellan musiken och bildkonsten.
Trumpeten hamnade på hyllan och konststudierna fick ta all hennes tid. I dag
finns musiken närvarande och rytmiskt vägledande i tecknandet. Rytmen är bildens
puls och blodomlopp säger hon. Vi bläddrar i en pärm bakåt i tiden till 2001, examensutställningen.
Bilderna visar ett abstrakt färgrikt måleri där inslag av mönster
förekommer men är inte huvudnumret. Mönstertecknandet då skedde vid sidan av och
var en frizon. I dag dominerar det helt hennes konstnärliga uttryck.
I Jenny Granlunds bilder känner många igen energin, estetiken och det stora formatet
som finns i graffitin. I mönsterrapporterna finns samma bolmande bubbliga liksom
det aggressivt kantiga som i graffitins så kallade ”throw-ups” och ”pieces”. Graffitin är
ett starkt samexisterande bilduttryck, men vi är även del av en stark mönsterkultur. En
gång i tiden satt det på vår hud; målat eller tatuerat. Med tiden flyttade det över från
våra kroppar till tyget som skylde den. Med Jenny Granlunds bilder frammanas igen
en nedärvd mönsterdyrkan och magi. Upplevelsen blir helt sprakande oemotståndligt
lustfylld!
Maarit Nilsson Polet, intendent/konstpedagog
12
Överst t höger: Lyckad flykt – men en djävulsk åksjuka
Mitten t höger: En orubblig känsla av olust
Nederst t höger: Jag önskar jag hade en trädgård
Nästa uppslag: När tron packade ihop och gick hem