Socialstyrelsens riktlinjer - Svensk Kirurgisk Förening

För att studera och bekräfta mammografiscreeningens effekter har en rad vetenskapligt
kontrollerade, randomiserade studier genomförts både i Sverige
och utomlands. Dessa försök utvärderade effekten av inbjudan till hälsoundersökning,
dvs. effekten i hela den inbjudna gruppen inklusive kvinnor som
inbjudits men inte genomgått den mammografiska undersökningen.
Den första studien, the Health Insurance Plan of Greater New York trial
(HIP study), startade 1963 och visade redan 1971 en signifikant sänkning
av bröstcancermortaliteten i den inbjudna gruppen (10, 11). I Sverige kom
de första resultaten från studien i Kopparberg och Östergötland 1985 och
visade en signifikant, 31-procentig sänkning av bröstcancermortaliteten
hos inbjudna kvinnor (12, 13). En sammanställning av tidiga resultat av alla
svenska studier (14) visade en 24-procentig sänkning av bröstcancerdödligheten
hos inbjudna kvinnor 40–74 år gamla. Resultaten har även bekräftats
vid senare uppföljningar av svenska studier (15-24) (evidensstyrka 1).
Med ledning av dessa resultat utfärdade 1986 Socialstyrelsen Allmänna
råd om hälsokontroll med mammografi som i huvudsak överensstämmer
med de europeiska riktlinjerna (European Commission. European
Guidelines for Quality Assurance in Mammography Screening, 4th edn.)
Hälsokontrollmammografi infördes successivt och 1997 var den införd i
samtliga län (25-30).
2.3 Screeningmammografi
Bland alla radiologiska bröstundersökningsmetoder är mammografin den
enda metod som ensam kan användas för massundersökningar och som
möjliggör en snabb och pålitlig diagnostik av brösttumörer i preklinisk
fas hos symtomfria kvinnor.
Vid hälsoundersökningar används en mammografisk teknik som är anpassad
för massundersökning, s.k. screeningmammografi. Undersökningen
är begränsad till två projektioner vid den initiala undersökningen och
till två eller enbart en projektion (sned) vid upprepad screening. Bildtagningen
utförs i regel vid lokala screeningenheter och mammogrammen
tolkas i efterhand vid en centralenhet, som också ansvarar för eventuell
fortsatt utredning.
Screeningmammografi är inte en diagnostisk undersökning som avslutas
med en radiologisk diagnos utan syftet är att dela upp de undersökta
kvinnorna i två grupper; en grupp där kvinnorna med stor sannolikhet har
bröstcancer och en grupp där sannolikheten att kvinnorna bär på en bröstcancer
är obefintlig eller är mycket låg. Kvinnorna med hög sannolikhet
för cancer återkallas för fortsatt utredning, som följer sedvanliga regler
för klinisk mammografi och trippeldiagnostik.