Socialstyrelsens riktlinjer - Svensk Kirurgisk Förening

ges i klartext men nyanserat. Ett inplanerat samtal ger både läkaren och
patienten tid att förbereda sig och en närstående kan följa med. Ett gott
samtal kännetecknas av struktur, tid, empati och avskildhet. Tid ges för
frågor och reaktioner (13). Patienten ska också få information om hur och
när hon ska komma till en specialistklinik. Erfarenheten visar att bristande
eller dålig information primärt kan leda till problem som kvarstår
och som kan vara svårkorrigerade.
4.6 Information om diagnos och behandling
Information om diagnos och behandling ges vid specialistkliniken – kirurgisk
eller onkologisk – och med medverkan av läkare och bröstsjuksköterska.
Som bas för överlämnandet av cancerdiagnosen finns internationellt
tillgängliga riktlinjer (14). Lämplig tid mellan remittering (se
ovan) och tid för samtal på specialistkliniken är enligt klinisk erfarenhet
3–10 dagar. Detta är inte vetenskapligt undersökt. Man kan inte förutsätta
att patienten har förstått och minns eventuell tidigare information om
utredningsresultaten. När läkaren har gått igenom utredningsfynden ger
hon diagnosen och lämnar plats för frågor (15, 16). Nästa steg är information
om den behandling som föreslås, med tyngdpunkt på nästa steg.
Man bör också nämna att kompletterande behandling kan behövas efter
operationen. Utrymme ska ges för patientens frågor och reaktioner.
Bröstsjuksköterskan har en viktig uppgift att ge kompletterande information
om tider, namn på nyckelpersoner, telefonnummer och praktisk information.
Bröstsjuksköterskan kan också ta emot patientens frågor och reaktioner
och ge svar och gensvar och därmed bygga en tillit hos patienten.
När det är aktuellt behövs extra tid för diskussion om patientens preferenser
angående delaktighet i beslut, t.ex. typ av kirurgiskt ingrepp (17)
och om hon vill delta i en eventuell klinisk studie (18). Ofta behövs flera
samtal före beslutet, och läkaren och bröstsjuksköterskan kan med fördel
alternera. Man ska också beskriva de psykosociala stödresurser som patienten
vid behov kan få tillgång till. Mer eftertryck läggs på detta om patientens
reaktioner på diagnosbeskedet är oväntade eller ovanligt starka.
Relativt få patienter reagerar med starka emotionella uttryck, men de kan
behöva mer tid hos bröstsjuksköterskan efter läkarens samtal. Man bör
även ha beredskap för att inkalla kurator eller psykiater i det fåtal fall
där det behövs pga. en ångestattack eller förvirring, för ångestbehandling
med samtal och farmaka (19).
Klinisk erfarenhet visar att det är viktigt med konkreta hållpunkter för
de kommande behandlingsstegen. Bröstsjuksköterskan kan samråda med
patienten om vem som finns som stöd, vem som kan hämta och eventuellt
46