Nr 2 - Svebi

Flera av skolledarna beskriver att den som bedriver friluftlivet i skolan behöver ha en starkt
drivande kraft, en form av eldsjäl. Kanske beror behovet av en eldsjäl på de hinder som behöver
övervinnas för att faktiskt ta sig ut i naturen. Erik Backman (2004) menar att kompetensen hos
lärare och skolledare generellt saknas. Möjligen skulle behovet av en eldsjäl försvinna i takt med
ökad kunskap hos skolledaren och även lärarna. Kursplanen är tydlig. Friluftsliv ska ingå i
undervisningen. Med förbättrade kunskaper skulle de tidigare nämnda svårigheter med avstånd,
ekonomi och utrustning säkerligen kunna lösas, men det finns enligt skolledarnas utsagor
ytterligare begränsningar. Dessa begränsningar kommer från lärarkollegiet som enligt flera
respondenter gärna ”håller på sitt ämne” och inte gärna vill ge tid åt schemabrytande aktiviteter.
Det verkar dessutom finnas ett motstånd bland kollegiet när det gäller att närvara och vara en
hjälpande hand under exempelvis friluftsdagar. Friluftsdagarna blir något av ett nödvändigt ont
som lätt kan bytas ut mot något annat. En skolledare beskriver dock att alla lärare solidariskt
hjälps åt med eleverna och att detta är en självklarhet. Möjligen speglar skolledarnas beslut och
deras egna inställning till friluftsliv av sig på den gemensamma attityden hos lärarna?
I och med den nya kursplanen, där friluftslivet betonas tydligare och är ett av de tre centrala
momenten (Skolverket, 2011), menar jag att friluftslivet bör ges större utrymme i skolan.
Trots att en ny kursplan införs krävs dock organisationsmässiga förändringar för att
friluftslivet ska implementeras mer i skolan. Som viktiga element skapade av friluftslivet
nämner skolledarna bland annat samhörighet, gemenskap, tystnad och fysisk aktivitet. Dessa
egenskaper är alla eftersträvansvärda och viktiga inför framtiden.