Nr 2 - Svebi

3.1 Primär frågeställning - attributioner
Först presenterar vi resultaten på den primära frågeställningen på vår studie, hur skiljer sig
attributionen efter en fotbollsmatch hos ungdomar beroende på om det blir vinst eller förlust?
Vi fick in 90 fullständiga enkäter där spelare hade svarat på CDS 2. 47 stycken kom från
spelare som vunnit och 43 enkäter kom från spelare hade förlorat matchen. Svaren från
enkäterna med CDS 2 har sammanställts enligt föreskrifterna. Det maximala värdet för en
variabel är 27 (tre gånger nio) och det minsta värdet är tre (tre gånger ett).
Vid placering av orsak blev medeltalet för segrarna 20,6 och för förlorarna 17,7. Skillnaden är
signifikant. Detta visar att spelare som vunnit är benägna att attribuera till intern placering av
orsak. De som förlorat gör det i genomsnitt också, men i mindre utsträckning än de som
vunnit. Detta anser vi vara ett tecken på att spelare överlag går till sig själva för att söka orsak
till varför det blev vinst eller förlust i stället för att leta orsaker i situationen och i
omgivningen. Den tidigare forskning som vi gått igenom går isär. Singer m.fl. (1993) säger att
det inte är någon skillnad mellan inre och yttre faktorer medan Marsh (1986) studie visar att
positiva händelser tillskrivs inre faktorer och negativa händelser tillskrivs yttre faktorer.
Santamaria och Fursts (1994) forskning visade på en signifikant skillnad på placering av
orsak, där framgångsrika löpare attribuerade i större utsträckning till interna faktorer. Grove
m.fl. (1991) kunde inte visa på någon signifikant skillnad. Huruvida det är bra för idrottarna
att i båda fallen attribuera till inre faktorer kan diskuteras. Hassmén m.fl. (2003) säger att det
är viktigt att beteendet attribueras till inre attityder snarare än till yttre påverkan och menar att
när en individ upplever inre kontroll finns upplevelsen av att kunna påverka. Däremot om
individen attribuerar till yttre faktorer som dessutom är okontrollerbara är det inte mycket som
individen kan påverka. Sett ur det ljuset borde det därför ses som positivt att även de som
förlorat matchen attribuerar till inre faktorer, då det ger dem större möjlighet att i framtiden
påverka resultatet genom ökad ansträngning och prestation.
Vid extern kontroll är medeltalet för segrarna 15.2 och för förlorarna 14,8. Här kan vi, i likhet
med Santamaria och Furst (1994), inte visa på någon signifikant skillnad. Grove m.fl. (1991)
har inte gjort någon skillnad på intern och extern kontroll och kan därmed inte jämföras med.
Eftersom skillnaden är väldigt liten, ej signifikant samt ligger kring medelvärdet för testet på
15, blir vår slutsats att spelare, oavsett om de vinner eller förlorar, anser att förklaringen ligger
mitt emellan vad andra personer kan/inte kan kontrollera, styra, bestämma över.