Nr 2 - Svebi

4. Att arbeta för en positiv miljö runt fotbollen
Arbetet med attityder inom supporterkulturen, bör ses som en del av det totala arbetet för en
positiv och säker miljö runt fotbollen. För att nå framgång är det helt avgörande att man
förstår hur de olika aspekterna av säkerhetsarbetet påverkar varandra.
Arbetet mot ordningsstörningar vilar på tre ben:
1. Ett tydligt, förutsägbart och legitimt regelverk.
2. Anpassning av fysisk miljö (insläpp, läktare…), övervakning, sanktionering vid
regelöverträdelser.
3. Norm- och attitydarbete.
4.1 Regelverket
Regelverket anger ramarna och normerna. Fotbollens regelverk bör ha samma egenskaper
som regelverk i andra sammanhang. Det måste vara lätt att begripa vad som är tillåtet. Det
måste vara lätt att förstå vilka konsekvenser man kan förvänta sig om man gör sig skyldig till
regelöverträdelser. Dessutom bör såväl reglerna som eventuella påföljder ha en bred
förankring i de grupper som reglerna avser att styra. Regelverket måste ses som legitimt bland
”fotbollens brukare”.
Är det legitimt, så blir det normbildande. Majoriteten följer då reglerna eftersom de vill göra
det. Gruppen påverkar individen i positiv riktning. Anses regelverket däremot vara orättvist
och stiftat utan medverkan av ”brukarna”/supportrarna, så kommer vissa grupper enbart följa
reglerna i närvaro av ordningsmakten. När ordningsstörningar uppstår, kommer de dessutom
mötas av en viss förståelse även av grupper som aldrig själva deltar.
4.2 Miljöanpassning, övervakning, sanktionering
Målet för allt säkerhetsarbete måste i första hand vara att undvika bråk, inte att ”vinna” det.
Detta kan man göra genom att utforma den fysiska miljö som fotbollen kontrollerar – främst
på och runt arenan – på ett sätt som minimerar risken för irritation/ordningsstörningar.
Exempel är smidiga insläpp, väl utformad staketering, säkerhetszoner för att hålla hemma-
och bortasupportrar isär och så vidare.
Övervakningen kan skötas antingen tekniskt – med kameror – eller manuellt av personal på
arenan. Ur ett förebyggande perspektiv är kameror ofta bättre än ordningsvakter.
Ordningsvakter på läktarna kan, i vissa situationer och om de är dåligt utbildade/ovana vid
läktarmiljöer, förvärra eller rent av provocera fram större ordningsstörningar.
Vad man framför allt bör undvika på en arena, är insatser från ordningspersonal i eller mot en
folkmassa. Gruppsykologiska mekanismer kan alltför lätt få en situation att urarta. Är det
möjligt, så är en vettig hållning ur förebyggande synpunkt att ordningsstörningar
dokumenteras på film och de skyldiga identifieras. Görs det, så kan han eller hon lagföras i
efterhand, kanske via delgivningsman i hemmet. På det viset kan man undvika att små bråk
eskalerar till rena kravaller. Och det är viktigt, för när det händer, så har man inte bara fått en
incident på halsen; man har även lagt grunden till nya ordningsstörningar. Inget vårdas mer
ömsint av destruktiva krafter, än exempel på övergrepp eller inkompetens från
ordningsmakten.