Bläddra i boken - Minbok.nu

©
Vid denna tidpunkt fanns en dräng på gården som
hette Aron Lundberg från Lundholmen i Kulltorp.
Aron var bara tonåring, 15-16 år, när han började sin
första drängtjänst i Rackhult. Detta förstår vi eftersom
farfar alldeles innan han somnade in sagt till farmor
att Aron skall ni behålla tills det att det ordnat sig
för dig och pojkarna.
Så blev det att Aron stannade i åtta år som dräng och
därefter bodde här och ägnade sig åt skogsarbete innan
han flyttade till Gynnås och därefter till Markelund
i Kulltorp, vilket han köpte. Aron betydde mycket för
far Helge under de åren och även senare. En av Arons
döttrar, Ingrid, var senare barnpiga åt Sig-Britt och
mig. Hon utlät sig också helt nyligen; ”Vi har varit
Runes farmor och farfar Jo- som släkt”, något som jag gärna skriver under på.
han och Emma Pettersson. År 1908 gifte farmor om sig med Nils August Jonsson
från Pålskog i Åkers socken. Han var född den 3
april 1863. August blev på så sätt vår farfar eller i varje fall den farfar som vi minns.
Emma och August fick aldrig några egna barn men förhållandet mellan pappa och
farfar kunde inte varit bättre. Liknande uppstod då sonhustrun Rut kom in i bilden
och då kanske med ytterligare dimension eftersom farfars bakgrund var i Pålskogs
missionsförsamling och mammas i Marieholms dito.
Ingrid Lundberg (Magnusson) berättar om August Jonsson att hon upplevde honom
som en liten tomte som alltid fanns till hands för att hjälpa till när så behövdes.
Minnen av farfar
Farfar var väldigt snäll, ett minne som vi syskon burit med oss genom livet. Eftersom
Gudrun föddes 1944 är det endast Sig-Britt, Lennarth och jag själv som har
minnen av farfar och detta vill vi hjälpas åt att gräva fram och sätta på pränt.
Som så många män på äldre dar fick farfar också prostatabesvär och fick därför
genomgå operation, den så kallade lilla operationen, vilken innebar att man tog ut
urinen genom en slang vid naveln. När farfar kom hem från Värnamo Lasarett berättar
Lennarth att de följdes åt ner till sjön och då konstaterade farfar att vi passar
bra ihop för vi går lika fort. Lennarth var då mellan två och tre år. Ett annat minne
var när vi åt ägg som man ofta mosade. Farfar tog en rejäl klick smör och blandade
med ägget med orden: ”Ge pajken lite smör”.
Emellanåt satt farfar framför köksspisen, öppnade ugnsluckan och placerade ett
par vedklampar på den samma. Farfar höll Sig-Britt i knäet och sjöng: ”Lilla fågeln
glad och nöjd” eller ” Jag vill ut, jag vill ut, innan månadens slut vill jag vara på
fiske igen”.
Mitt eget bidrag till minnena är inte framme på gården utan långt nere i skogen
utanför Lidåsen när far och farfar kolade den sista milan i Rackhult. Jag var fem år
och hade varit med när far och farfar körde ihop kolveden och samtidigt reste milan.
Sedan milan var tänd låg jag flera nätter hos farfar i kolarhyttan då han vaktade mi-
16