Bläddra i boken - Minbok.nu

©
Ruth och Helge fick i sitt äktenskap fyra barn, nämligen:
Sven Rune Stanley född den 5 april 1930, gift den 8 juli 1962 med Britta Karolina
Karlsson, född den 3 februari 1932 i Götlunda församling i Örebro län.
Kerstin Sig-Britt Marianne, född den 22 november 1931, gift den 4 september 1954
med Nils Rune Peterson, född den 25 maj 1924 i Svenshult, Åsenhöga.
Stig Johan Lennarth, född den 2 november 1935, gift den 11 september 1965 med
Ruth Ingrid Margareta Bolander, född den 17 februari 1938 i Marieström, Gnosjö.
Gudrun Inger Kristina, född den 11 september 1944, gift den 14 september 1968
med Stig Gunnar Lennart Welander, född den 30 november 1940 i Solvalla, Åsenhöga.
Blev ägare till Rackhult 1935
Ruth och Helge Johansson övertog gården Rackhult år 1935 och drev den med den
inriktning som var vanlig vid denna tidpunkt. Djurbesättningen bestod av mjölkkor,
tjur, ett par rekryteringsdjur – kvigor, arbetshäst, får och två-fyra gödsvin.
Under ett antal år arrenderades Lidhult vilket gav bra tillskott när det gällde foder
och bete. Lidhult beskrivs som ett riktigt gräsgärde.
Som kuriosa kan jag berätta att mina föräldrar år 1930 när jag var bara några månader
bar mig i ett kolafat när de förflyttade sig mellan höbreerna och vände hö. Jag är
född den 5 april så det var min första sommar. Själv minns jag att man bärgade säd
där borta, men det var några år senare. Syster min Sig-Britt berättar en liknande
historia, men då var det hon som låg i kolafatet. Ett praktiskt sätt att ordna barnpassning
för den unga bondefamiljen.
Något som vi kommer ihåg är också att vi som växte upp på gårdarna vid den tiden
gav kalvarna som föddes namn. Korna vid den tiden lystrade till namnen Lisa,
Maja, Perla, Stjärna, Rosa, Märta och Britta samt kvigorna Gullkrona och Stjärnros
- de senare Sig-Britts och mina skyddslingar. Hästen bar namnet Fuxen men den
dog mitt i höskörden 1935 och pappa åkte till marknaden Slåttalördag i Värrnamo
och köpte en märr (ett sto) av Justus Karlsson, Långshult, Rydaholm. Det är henne
vi har det starkaste minnet av när det gäller hästar. Linda, som hon hette, var den
som vi ungdomar började köra och särskilt Sig-Britt får något speciellt i rösten,
för att nu inte säga himmelskt, när hon talar om Linda och alla upplevelser med
henne.
Själv blev jag alldeles särskilt påmind om historien om detta när jag såg ett TVprogram
om lapparna och renarna samt barnen som växte upp i denna miljö. Även
om det var mycket som var annorlunda fanns onekligen likheterna, exempelvis att
barnen skulle ha var sin renkalv när man märkte kalvarna.
Många av de arbetsmoment som förekom på den tiden är borta i dag. Ett sådant är
middagsmjölkningen en tid efter det att korna kalvat. Mjölkningen gjordes mitt på
dagen oavsett om korna gick på bete långt bort från ladugården eller i närheten. I de
allra flesta fall var det mor i huset som skötte den sysslan.
Ett arbete var att tillverka stärkelse (potatismjöl) som tillgick så att när man tagit
upp potatisen på hösten tvättade man den och rev den på en speciell kvarn för
att därefter genom ett tyg, jutesäck över en bykeså, skira (sila och röra om) den
22