Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
©<br />
En annan verksamhet som varje år förekom var tvätten och ”byken”, vilken företrädesvis<br />
gjordes under våren och försommaren. Troligen fanns det olika läror eller<br />
tillvägagångssätt men vi försöker skildra det som vi minns det. Man kokade vatten<br />
i brygghusgrytan, fyllde en bykeså med tvätt i vilken man placerade en säck med<br />
aska. Av den bildades lut som man genom att ösa lät cirkulera genom ett mindre<br />
laggkärl som var lite lägre placerat och fick cirkulation genom tygerna, vilka ofta<br />
bestod av lakan med mera. Sedan denna procedur var genomförd körde man tvätten<br />
med häst och vagn ner till sjön där sköljning vidtog med den tidsödande klappningen<br />
med klappträ och en speciell klappetavla (en planka som stod på fyra ben) i sjön.<br />
Därefter fick man frakta tvätten tillbaka till brygghuset och bykesåen där man lade<br />
tvätten i brunnsvatten och hällde på något som kallades blåelse (en blå färg) vilken<br />
gav tyget en blåtonad nyans. Som synes var stortvätt en omfattande procedur på den<br />
tiden, men det skedde inte mer än en eller två gånger per år. Klappade tvätt gjorde<br />
vi 30-40 meter utanför skeppstaden (badlandet) vid de stora stenar som finns där.<br />
Hur hanterades mjölken? Jo man separerade den på en separator och skiljde på så<br />
sätt på mjölk och grädde. Därefter kärnade man smör på grädden. En del av smöret<br />
paketerades för att i Gnosjö bytas ut mot andra varor, i vårt fall i Mag<strong>nu</strong>ssons, senare<br />
Leanders och <strong>nu</strong> ICA Supermarket. En restprodukt fick man också här, kärnmjölk<br />
som många drack med förtjusning, bland andra farfar August. För den som<br />
inte smakat kärnmjölk vill vi beskriva den som speciell, enligt min uppfattning lite<br />
syrlig i smaken.<br />
I slutet av 1930-talet började mjölkbilen transportera mjölken till mejeriet i Gislaved<br />
och våren 1940 började vi skicka mjölk dit. Till en början drog vi spannarna på<br />
en dragkärra försedd med cykelhjul, men ganska snart började vi köra med häst och<br />
byttes då vid så att vi körde ner till Kramphult och Kalle i Appelås hämtade tomspannarna<br />
på eftermiddagen. Detta pågick i många år, frånsett de sista 8-10 åren då<br />
vi använde personbilen för att frakta mjölken till mjölkbordet nere vid Kramphult.<br />
Den 31 maj 1976 körde bilen med spannhämtning den sista turen och den 2 juni<br />
började tankhämtning. Då kom tankbilen ända till Rackhult och därmed påbörjades<br />
en ny epok som för vår del skulle fortgå till årsskiftet 1995. Vi hade då börjat korsa<br />
in köttdjur Hereford, som sedan allt mer dominerat kobesättningen.<br />
Under ett antal år på 1960-1970- och 1980-talen hade vi grissuggor och under samma<br />
tidsperiod också får av rasen Cheviot som tidvis under sommaren med tackor<br />
och lamm kunde utgöra omkring 40 djur.<br />
År 1957 vid nyår övertog jag, Rune Helgesson, hälften av gården Rackhult 1:1 av<br />
mor och far Ruth och Helge. Under de närmaste fem åren brukade vi tillsammans<br />
gården tills Britta och jag ingick äktenskap den 8 juli 1962, varefter vi alltmer tog<br />
över driften. Som vanligt hjälpte föräldrarna till i arbetet så långt som tid och krafter<br />
räckte. Beträffande far gjorde han en stor arbetsinsats på gården bland annat<br />
med skogen och under senare år med djurskötseln.<br />
Mor hjälpte oss med barnvakt, eftersom vi blev begåvade med flera barn i snabb<br />
följd. När vi varit gifta i tre år hade vi fyra barn. Förklaringen är att vi fick tvillingar<br />
i två upplagor.<br />
Elisabeth och Sven föddes den 10 maj 1963 och den 20 mars 1965 kom Per och<br />
24
Change language