Bläddra i boken - Minbok.nu

nomträngligt under lång tid.
År 1951 såldes delar av Hyltebruks marker
ut som stödskog och så blev fallet också
med Lidhult. Därför delades området i två
delar av vilka den ena köptes av Sigfrid
Gustavsson i Djuppelsbo och den andra av
Gustav Svensson i Smedsgård.
Av det som finns kvar av bebyggelsen
är, förutom en källare, ett par ruiner från
byggnader, men allt vittnar om en svunnen
tid.
Att det inte alltid var ”en dans på rosor” att
vara fideikommissarrendator visar följande
berättelse: Johan Pettersson hade fått för
sig att fideikommisset bekommet Lidhult
på olagligt sätt, och att han skulle processa
tillbaka gården. Detta prat kom fram till
Siri Pettersson, Lidhult.
höga vederbörande och då Johan vid ett
tillfälle råkade försumma att betala arrendet
i rätt tid blev det vräkning.
Ett par dagar före jul uppenbarade sig länsman och ett par handfasta karlar i Lidhult.
Allt bohag vräktes ut på backen. Djuren föstes ut ur ladugården. Sen låste
länsman dörren och tog nyckeln med sig. Mor Britta som höll på med julbaket fick
ta det halvbakta brödet ur ugnen och den jästa degen i ett tråg och gå till närmaste
gård för att baka färdigt. Makarna, barnen och djuren fick tak över huvudet hos
grannarna i Hult, Rackhult och
Djupelsbo. Att inte länsman
var glad åt sitt tjänsteuppdrag
kan man förstå. Före hemresan
tog han upp två kronor och gav
mor Britta, en bra slant på den
tiden.
När länsman kom till Hult
gick han in till Adolf Svensson
och lämnade nyckeln samt
bad denne åka till Nissafors
och lägga ett gott ord för Lidhultsborna.
Påföljande morgon
fullgjorde han detta uppdrag
och fick vräkningen upphävd. Mina Pettersson och Siri och Ivar Hansen, Sibbhult.
Johan med familj kunde flytta
in Fotnot: sitt bohag Mer information och sina och djur berättelser igen. om Johan i Lidhult finns i boken Mötesplats Getudden sidan
Julfriden 70 och boken var Mötesplats räddad. Elim sidorna 17 och 20.©
46