Bläddra i boken - Minbok.nu

©
upp i backen till Lidhulta Hallerna (berg i dagen).
Med detta har jag berättat det mest väsentliga om den södra gården i Rackhult och
fortsätter nu med den gård som nu finns i Rackhult 1:1 ¼-dels mantal.
Om jag nu återvänder till Jöns Hansson och Märta Mikalelsdotter har jag berättat
om sonen Micael och sonhustrun Gunnil som hade den södra gården och nu vill jag
skildra den brukningsenhet som dottern Stina Jönsdotter, född 1765, tillsammans
med sin make Anders Larsson, född 1763 i Granstorp, övertog och brukade. Vi kan
kalla denna gård för den norra även om jag aldrig hört den benämningen.
Anders Larsson och Stina Jönsdotter begåvades med fyra barn av vilka dottern
Märta var äldst och född 1790. Hon gifte sig med Sven Nilsson från Granstorp och
flyttade troligen till Gunnilstorp men därefter är hennes vidare öden för mig obekant.
Näst äldst av syskonen var Cajsa som stannade på föräldragården och gifte sig
med Johannes Andersson från Södra Berg.
Johannes och Cajsa fick två döttrar men båda dog i unga år. Dottern Anna Kristina
gifte sig med Isak Månsson i Valebo men under bröllopsfesten som varade i en
vecka och över pingsthelgen blev brudgummen sjuk, smittad med nervfeber –tyfus.
Bruden skötte honom men blev själv sjuk och avled den 17 juli 1840 klockan 9 på
förmiddagen 18 år gammal endast sex veckor efter bröllopet. I och med detta tragiska
dödsfall var Johannes och Cajsa barnlösa och ingen fanns som kunde ta över
gården. Vi skall nu gå vidare med syskonen – barnen efter Anders och Stina ty den
tredje i ordningen var en son Johannes med efternamnet Andersson, vilken gifte sig
med Marja Petersdotter från Frälsebo i Kävsjö och köpte Hyltan i Åsenhöga. Den
tredje i ordningen av Johannes och Marjas barn var dottern Anna Stina som tjänade
piga åt Johannes och Cajsa i Rackhult. Samtidigt fanns där en dräng, Sven Larsson,
född i Ingarp, och dessa ungdomar slog sig nu samman med giftermål som följd och
tog över Rackhult. Dessa blev min fars morföräldrar.
Anna Stina var en mycket mångkunnig kvinna och många är de barn som hon tog
emot, med andra ord var hon barnmorska, men självlärd.
Jag har tidigare citerat min farmor och det var inte bara hon själv som Anna Stina
förlöste utan många fler som jag träffat och kände som med Anna Stinas hjälp fick
se dagens ljus. Hon var också kunnig när det gällde djur. Många var de djurägare
som kallade på henne då något problem uppstått med djuren.
Du som läser denna skrift kanske ställer frågan. Var låg husen under den tidsperiod
jag söker skildra? När det gäller den södra gården har jag berättat att husen låg i
Bolet. Boningshuset ett tiotal meter öster om vägen och ladugården i kanten (norra
hörnet) av det område som ej är uppodlat.
Beträffande den norra gården låg husen troligen (boningshuset) på Boakullen ovanför
nuvarande garaget. Ladugården stod nere bakom nuvarande lillstugan och en
smedja fanns 10-15 meter väster om kurvan-kröken i backen mot Appelås.
Nuvarande ladugården byggdes 1901 (fähuset) och ladorna ett par år tidigare. Mellan
nuvarande mangårdsbyggnaden, vilken byggdes 1883, och lillstugan stod ett
hus som min farmor kallade farbrora stuga. Det var inte hennes egen farbror som
hon avsåg utan hennes mors farbror Johannes Andersson (även kallad bonden i
Rackhult). Ett av vedskjulen fanns också på den plats där det fortfarande är placerat.
30