Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Lennart Daléus, då partipolitiskt oberoende, var informationssekreterare för Kungliga<br />
vetenskapsakademin. Han organiserade den första parallellkonferensen av<br />
frivilligorganisationer, som nu är regel vid alla större internationella möten. Lennart bildade<br />
Jordens vänner i Sverige, en avdelning av Friends of the Earth.<br />
Tidningarna var fulla med information om denna stora konferens.<br />
I Aftonbladet fick jag syn på en artikel om att statsminister Olof Palme hade nekat<br />
nobelpristagaren Hannes Alfvén att hålla ett anförande vid konferensen om kärnkraft.<br />
Varför då?<br />
Jag skrev ett brev till Hannes där jag berättade att jag fått Centerpartiets uppdrag att<br />
undersöka kärnkraftens eventuella risker och bad om ett sammanträffande. Halva året var<br />
Alfvéns i USA, men till våren kom de till Sverige och KTH. Det visade sig att han bodde med<br />
sin fru Kerstin bara ett stenkast från mina föräldrars villa i Djursholm. Vi kom överens om att<br />
äta frukost tillsammans hos Alfvéns, i amerikansk stil.<br />
Hannes var en karismatisk och mycket skicklig pedagog. Visserligen var atomklyvning inte<br />
hans specialitet men han kunde övernog för att förklara det jag behövde veta för att inse att<br />
det fanns oerhörda risker med kärnkraften. Tecknet på kunnighet är koncentration på det<br />
väsentliga, som kläs i begripliga ord för den inte invigda.<br />
Hannes verkade i Pugwashrörelsen tillsammans med forskare från både öst och väst, som<br />
kämpade mot atombomberna och var ivrigt engagerade för att klargöra det oundvikliga<br />
sambandet mellan den s.k. fredliga atomkraften och bomberna. Kan man tekniken går det lika<br />
bra att använda den för krigiska som för fredliga ändamål. Debaclet nu om Irans kärnkraft<br />
visar hur rätt de hade! Hannes främsta motiv för att motarbeta kärnkraft var alltså kopplingen,<br />
”De siamesiska tvillingarna” kärnkraft och kärnvapen. Jag trodde inte att det skulle gå att<br />
engagera det svenska folket mot kärnkraft av den anledningen. Vi hade ju avstått från<br />
bomben.<br />
Men jag blev mer och mer övertygad om att kärnkraften var en återvändsgränd.<br />
Att vara vederhäftig<br />
Eftersom jag inte har någon naturvetenskap att tala om i min utbildning gick jag in för<br />
följande metod för att förvissa mig om att vara saklig när jag yttrade mig om kärnkraften. Jag<br />
fick idéerna om problem från kärnkraftsmotståndare. Därefter testade jag deras utsagor hos<br />
sakkunniga, oftast vid universiteten, som jag visste förespråkade kärnkraften. Det faktum att<br />
jag var riksdagsman gav mig en plattform. Professorerna ställde upp och undervisade mig; jag<br />
hade ju med saken att göra. En professor Rydberg tog senare initiativet till FILTRA-tornen,<br />
en hög med inneslutna stenar, som skulle samla upp radioaktivt stoff vid härdsmälta och stora<br />
utsläpp. Honom frågade jag hur man tänkt ta hand om avfallet.<br />
- Man får ta hand om det i en fabrik och vaka över det, menade han.<br />
- Hur länge då frågade jag, som läst OECD-rapporten att det högaktiva avtalet måste hållas<br />
avskiljt från bilogiskt liv ”in perpetuity”, för all framtid.<br />
- Det har jag inte tänkt på - - -<br />
Jag fick eller efterfrågade aldrig texter från någon när det gällde interpellationer och motioner<br />
i energifrågan, utan höll helt och hållet i skrivningen själv efter samråd med mina vänner ”på<br />
barrikaderna”, frågor till sakkunniga, till Riksdagens utredningstjänst, Riksdagsbiblioteket<br />
och bok- och tidskriftläsning.<br />
29
Change language