ATT GÖRA UPPROR I RIKSDAGEN

Vi fick stöd från många konstnärer. Klara soppteater i samma hus som det provisoriska
riksdagshuset fick linje 3 att framstå som det enda vettiga. Och Tage Danielsson och Hasse
Alfredssons oerhört skickliga, vassa och samtidigt vänliga och humoristiska analys är
klassisk. Fortfarande håller Tages Sannolikhetsmonolog efter Harrisburgolyckan och även
hans film Sopor, inspelad 1981.
De massiva fredliga demonstrationstågen drog över landet och mot Barsebäck: Vad ska väck?
Barsebäck, skalderade vi tillsammans med danskarna. ”ASEA-Atom, släng dom i ån” skrek
man, och jag pep: ASEA-Atom, omvänd dom”.
Änglavakt
Jag var inte aktiv i det administrativa arbetet med linje 3 men for land och rike runt och höll
föredrag, slet verkligen enormt med tre till fyra framträdanden i veckan förutom allt
riksdagsarbete.
Det var vinter och snö när jag kom söderifrån och körde min bil mot Älvdalen. Strax efter
Rättvik undrade jag varför bilen framför gick så långsamt. Jag körde om och förstod varför.
Det var glashalt och min bil halkade helt om och hamnade i diket på motsatta sidan med
nosen mot vägen. Knappt hade jag hunnit stänga av motorn så kom en buss i full fart och
svischade förbi. Hade den kommit några sekunder tidigare hade jag inte levt längre. När jag
hämtat mig och börjat undra hur jag skulle ta mig därifrån, stannade tre bilar och tre spänstiga
män klädda i vita overaller kom till mig med spadar i händerna. På någon minut hade de fått
upp mig på vägen på rätt sida. Jag tackade dem överväldigad, men de sa att det bara varit
roligt. De hade varit och tränat halkkörning på Orsasjön.
Något skakad och väldigt ödmjuk och tacksam fortsatte jag försiktigt mot Älvdalen och kom
inte ens för sent. På vägen hem sprang ett rådjur rakt på min bil och åstadkom en rejäl buckla,
utan att göra den köroduglig. Det var mitt i en by och jag gick in i närmaste hus som visade
sig bebos av den som hade jakträtt på området. Vi underrättade polisen och jägaren gick ut
och tog rätt på köttet. Sent på natten kom jag hem till Olle i Hornberga.
Efter folkomröstningen
Jag var fullkomligt slut i mars 1980 då vi förlorat folkomröstningen. Kanske mest därför att
jag visste att regeringen inte gjort någon som helst förberedelse för en energiproposition för
kärnkraftavveckling som vi skulle lägga bara några veckor efter folkomröstningen om vi
vunnit. Centern var åter i regeringsställning med en ”opartisk” energiminister Petri.
Trots att Centern verkligen var mot kärnkraft och särskilt då Thorbjörn, så var vi tydligen så
okunniga om hur man styr ett land att passivitet rådde. Eller så hoppades man att vi inte skulle
få flest röster. Att få majoritet som ett alternativ av tre var ju uteslutet. Nu fick linje 2 något
fler röster, men det var nära att vi fick flest. Då hade man förmodligen sagt att 1 och 2 skulle
läggas samman.
Ja, vi kunde inte vinna. Men aktiva förberedelser i regeringen hade visat att en avveckling
skulle vara möjlig.
Ändå tror jag att folkomröstningen tände intresset hos mängder av människor. Dessvärre var
det många som kände sig lurade, blev utmattade och deprimerade och demokratin fick sig en
knäck.
Den centerledda regeringens proposition gick in för att förverkliga den vinnande linje 2.
Socialdemokraternas partimotion hade med årtalet 2010 som slutdatum för den svenska
kärnkraften.
De hade inte tänkt följa upp denna precisering i utskottet, trots att det är regel att
utskottsledamöterna alltid följer upp sin partimotion. När jag sagt att jag skulle reservera mig
41