ATT GÖRA UPPROR I RIKSDAGEN

Pappa blev så småningom direktör för dåvarande STAL i Finspång och vi flyttade dit.
Pappa David, klassresenär
Pappa, Erik David Lindblom, född 1897 i Luleå, av enkla och rejäla föräldrar, brukade han
själv säga, blev civilingenjör på KTH i elteknik och gifte sig med Jane Sigrid (alltid kallad
Janesie, uttalas Jénsi) Edström, född 1906 i Västerås.
Innan Curt Nicolin var klar med sin civilingenjörsexamen engagerades han av David till
STALs turbinaktiebolag i Finspång för att utveckla Sveriges första jetmotor efter modell av
nedfallen tysk V-etta. Därefter bestämde sig Flygvapnet för att i stället köpa en Rolls Roycemotor
från England. Det hade Sverige inte fått om vi inte kunnat tekniken. Pappa använde
framsynt det skadestånd staten betalade för att lösa sig från kontraktet, till att bygga ett
modernt laboratorium.
Pappa var omtyckt av folket på golvet. Varje dag promenerade han genom verkstaden till sitt
kontor i Finspångs slott och talade med arbetarna. Genom detta fick han en konkret bild av
tillverkningsprocessen och idéer om hur den kunde förbättras. Han såg också till att
verkstaden målades i klara färger med farliga delar markerade med rött, till skillnad mot de
dystra, svartgrå verkstäderna som var vanliga på den tiden.
Men när han närmade sig 60 år sparkades han ”snett uppåt” som det heter i dessa kretsar och
Curt Nicolin blev direktör. Pappa var lycklig över att kunna ägna sig åt forskning som var
hans egentliga intresse. Han förbättrade turbinkonstruktionen så att STAL hade användning
av hans uppfinning.
Mamma Janesie, överklassflicka
Mamma Janesie startade Kvinnliga bilkåren i Finspång och var ordförande för Lottakåren och
satt i luftbevakningstorn under världskriget. Jag var unglotta och virkade brynjor till soldater i
Finlands-kriget.
Mamma ordnade många sociala aktiviteter för STAL-fruarna, både i föreningen för
tjänstemännens fruar och den andra föreningen för arbetarnas, i enklare lokaler. Det bara
skulle vara så på 40-talet.
Vi hade en kokerska och en husa boende hos oss. Mamma var en uppskattad och entusiastisk
värdinna för alla STALs gäster långväga ifrån.
När pappa miste jobbet i Finspång var det mycket svårt för mamma. Svensk-amerikanen
Dick Söderberg som var konsult vid STAL, berättade för Janesie att David satt löst som
direktör och bad henne att tala med honom om detta. Synnerligen opsykologiskt! Risken var
stor att pappa inte skulle ta mammas omdöme på allvar och självfallet kunde hon inte
framföra något sådant. Fega karlar som inte själva tog upp problemen med David! Han ansågs
nog alltför omständlig för att passa Dodde Wallenbergs snabba puls och beslutsamhet.
Mamma gick också igenom en klimakteriekris och var deprimerad.
Hon hade en stor uppgift så länge hon var direktörsfru och leading lady i Finspång. Knappt 50
år blev hon arbetslös, när hon, pappa och lilla sladdbarnet Karin flyttade till Djursholm. Hon
ägnade sig där bland annat åt att vara oavlönad chaufför åt diakonissan Katarina Ottow bland
Stockholms utslagna och gick under en tid med tidningsvagnen på Danderyds sjukhus. Men
hon fick aldrig något avlönat arbete (det enda som räknades enligt pappa) som motsvarade
hennes begåvning och samhällsklass. Hon pendlade hela sitt återstående liv mellan
depressioner och manisk upprymd oansvarighet. Lillasyster Karin hade en svår uppväxt och vi
fyra stora syskon var märkligt omedvetna om det.
7