ATT GÖRA UPPROR I RIKSDAGEN

Informationschefen vid Sydkraft skrivit om i den avslöjande boken ”De heta åren”. Den har
knappast uppmärksammats.
Jag har lagt märke till att när övergrepp erkänns rakt ut av dem som begår dem, så väcker det
ingen sensation. Massmedia är inte intresserade annat än om de själva avslöjar en hemlighet.
De få experter vi kärnkraftsmotståndare lyckats få med kunde inte hävda sig. Kommissionens
ordförande socialdemokraten Ove Rainer visste ju var majoriteten ville och att låta några
alternativ framstå som möjliga var inte i hans intresse.
I den reservation till betänkandet som Centern lade försökte jag vara optimist och tro att
alternativen nu skulle utvecklas. Jag har inte ens kvar betänkandet. I vilket fall kan man säga
att den borgerliga regeringen satsade både på energieffektivisering, solenergi, vindkraft och
biomassa.
Bostadsministern Elvy Olsson ( c) gjorde också sitt bästa för att motverka direktverkande el
för uppvärmning. Vi rekommenderade i stället välisolerade hus och till exempel biomassa,
fjärrvärme, jordvärme och värmepumpar. Och nog är det skillnad på husens isolering nu mot
förr! Kommunalt arbetade exempelvis centerriksdagsmännen Ivar Franzén och Rune Torwald
framgångsrikt. Den centerledda regeringen, som aldrig hade majoritet för sin energipolitik
varken i riksdag eller regering, åstadkom ändå en hel del.
Hela 1970-talet hade regeringarna bara en rösts övervikt i riksdagen. Och innan antalet
riksdagsmän minskade till det ojämna talet 349, var det också jämvikt mellan blocken. Lotten
avgjorde att bränsle från egen fastighet är skattefri. Veden kom till heders igen på landet.
- Jag tjänar mer per timme på att avverka ved till mitt hus än som statminister sa Thorbjörn
Fälldin.
Inspirerande var OOA, Organisationen til Oplysning om Atomkraft, den härliga danska
organisation som i motsats till oss i Sverige använde sig av en lättsam humoristisk ton i sitt
motstånd, samtidigt som man kände det glödande engagemanget. Många i Sverige bar deras
märke med en glad sol och orden Kärnkraft, nej tack! Jag fick många vänner där bland andra
Niels Meyer, professor i fysik vid Danmarks tekniska högskola , som hade anslag från
Folketinget för att forska om Vedvarande energi, förnybar energi.
Lars Norberg, var teknisk chef på min pappas gamla firma STAL Laval i Finspång. När jag
frågade honom om man inte kunde köra kärnkraftverken med kol i stället, tyckte han det var
en bisarr idé. Han var solidarisk med sitt bolag, men blev allt mer skeptisk till kärnkraften och
sedemera riksdagsman för Miljöpartiet. Han fick hand om bolagets offert på vindkraft, när
den borgerliga regeringen beslöt att bygga ett antal referensanläggningar. 1979 visade han att
offerten från Saab innehöll mycket intressant och avancerad teknik, men åstadkom mycket
dyr elkraft. Mindre och enklare vindsnurror som STAL kunde bygga skulle ge billigare el.
Regeringen valde att satsa på den dyrare offerten.
Kärnkraften fäller regeringen
Till sist fick Thorbjörn nog. När regeringsbröderna vägrade att komma tillrätta med
oenigheten genom en folkomröstning som de lovat vid regeringsförhandlingarna, lämnade
Thorbjörn och därmed hela regeringen in sin avskedsansökan.
Det finns en känd bild av presskonferensen, när regeringen avgick. Man ser Thorbjörn som
till synes i ångest torkar sin svettiga panna.
I själva verket var det så att Thorbjörn suttit ordförande i Centerns riksdagsgrupp vid Sergels
torg och förankrat sitt beslut att lämna in sin avskedsansökan . Mötet drog ut på tiden och han
rusade Drottninggatan fram till regeringskansliet som då låg vid Mynttorget, där
39