ATT GÖRA UPPROR I RIKSDAGEN

De visade kurvor som pekade rakt uppåt, självuppfyllande profetior. Prognoserna var kraftigt
överdrivna för att passa det 24-reaktorprogram kärnkraftindustrin planerade. Den el som
produceras har man svårt att lagra och så rättar man priset så att allt går åt. Ett stort program
för direktverkande el i dåligt isolerade hus skulle garantera avsättningen av mycket el och ta
bort beroendet av olja för uppvärmning.
Det är inte endast ”profiten” som styr, det lärde jag mig. Ett statligt verk som Vattenfall är
minst lika angeläget som ett privat företag om att växa till i betydelse och i antalet anställda.
Ett exempel: STAL i Finspång, där min far var direktör, försökte på 1950-talet sälja
mottrycksturbiner till skogsindustrin, för att omvandla den högvärdiga energin till el innan
den degraderades till processvärme. Men så fort en sådan offert kom, gjorde Vattenfall den
olönsam genom att dumpa elpriset i långtidsavtal om de fick leverera all el och höja priset för
extra el om den egenproducerade inte räckte.
Mycket el skulle kunna produceras i den energikrävande skogsindustrin. Massafabriken
Mönsterås visar att en kemisk massafabrik inte behöver köpa någon energi alls. Man kan
producera processvärme och ett överskott av el med spill som förut förorenade Östersjön. Jag
har skrivit om det förut i denna bok, men upprepar det ofta och blir aldrig motsagd inte ens av
sakkunniga. Det är alltså sant, men nog är det märkligt att denna information inte kommer
fram.
Näringsutskottet behandlade en centermotion från Harald Pettersson i Kvänum, senare
landshövding, men skriven av Olle Eriksson i Dals Långed. Där ifrågasattes detta sätt att lita
till elproducenternas prognoser. Motionen avslogs i vanlig ordning, men de fick rätt så
småningom, ty nu är det Energimyndigheten som har uppgiften att göra energiprognoser, inte
de som vill leverera el.
Interpellationen Har vi rätt att belasta kommande generationer?
Hösten 1972 interpellerade jag industriminister Rune Johansson. Han valde att svara i
samband med en större debatt om resurs- och energipolitiken den 30 november. Jag tog fasta
på att kärnkraftens avfallsfråga inte var löst. Han meddelade att han tillsatt en utredning om
kärnkraftsavfallet, AKA-utredningen.
En uppsats av Professor Gösta Wranglén pläderade för upparbetning av det högaktiva avfallet,
som sättet att lösa avfallsfrågan. Vi trodde att detta var vetenskapens välgrundade ord, som
även fanns med i AKA- utredningen. Detta chockerade Dean Abrahamson , när han var
rådgivare hos energiminister Olle Johansson, eftersom man i USA noterat att upparbetning är
en metod att få fram atombombsbränsle.
Nu går jag händelserna i förväg, men vill berätta att AKA-utredningen är bakgrunden till den
centerledda regeringens olyckliga beslut om villkorslagen, som krävde ett
upparbetningskontrakt som villkor för att få fortsätta kärnkraftutbyggnaden.
Motionen Stoppa kärnkraften om den är så farlig som jag tror!
Vid allmänna motionstiden i januari 1973 skrev jag en motion (1973:1467) där jag hemställde
att riksdagen skulle stoppa kärnkraftsutbyggnaden om det visade sig att riskerna var så
allvarliga som jag anfört i motionen. Mycket få ifrågasatte då kärnkraften i Sverige och
Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen hade inte bildats..
1973 fick Sverige inte någon el alls från kärnkraften. Årligen anslogs nu miljard på miljard i
statsbudgeten till det statliga verket Vattenfall, med krav på endast två procents avkastning (så
småningom sju procent) och naturligtvis ingen amortering eftersom staten ägde kraftverken.
Tala om subventionering! Här var det inte tal om att låna pengar på en marknad. Vattenfalls
hälft av Sveriges kärnkraftverk har betalats av statskassan.
31