Innovationssystemet i Västra Götaland - Västra Götalandsregionen

Specialiserade noder
I fokusgruppen i Trollhättan var representanter för Volvo Aero och Saab Automobile närvarande
och i egenskap av stora företag ser de positivt på specialiserade noder i regionen.
”Skulle vi välja bort produktion i Trollhättan skulle vårt företag starkt försvagas”, som en av
dem uttrycker sig. Det handlar om att utveckla det man är bra på och att säkra kompetensen
inom respektive nod. För att denna specialisering ska vara möjlig krävs att det finns en tillräckligt
stor kritisk massa, en fungerande infrastruktur och en återväxt av kunskap, och detta i
form av underleverantörer, mindre företag, forskning, science centers, samt profilering av
grund- och gymnasieskolan för att matcha det regionala företagandet. Dessa företag ser det
också som en nödvändighet att deras verksamheter uppfattas som en regional satsning som
kan få regionalt stöd. Något som man menar är av betydelse när man vänder sig till nationella
aktörer och även internationellt.
Akademinära innovatörer och entreprenörer
Innovatörer och entreprenörer med bakgrund i universitet eller högskola tar upp en del synpunkter
som rör strukturen för koppling mellan akademi och näringsliv. Viktigt att påpeka är
dock att förutsättningarna och behoven skiljer sig åt mellan ett ensamföretag som kanske sitter
i en inkubator och utvecklar sin produkt eller tjänst, och företag som ingår i ett större forskningssammanhang,
exempelvis företag inom bioteknik eller medicinteknik. En företagare
inom medicinteknik i Göteborg berättar att han har lyckats få patent och finansiering, men
saknar en samarbetsstruktur. ”Vi ska testa och har bussvårt att få tillträde till kirurgen på
Sahlgrenska. […] Hade det funnits en plattform för samarbete mellan universitet, företag och
sjukhus så hade det kunnat funka bättre.” En annan företagare inom samma bransch anser att
de har bra samarbeten med några sjukhus, men samtidigt är dessa samarbeten inofficiella. ”Vi
får utnyttja till viss nivå sjukhusets lokaler och olika delar. Det är för att vi känner folk, men
jag vet inte om det är riktigt accepterat.” Nya samarbetsstrukturer skulle således möjliggöra
och underlätta för innovationer inom såväl nya som etablerade företag.
Personer i fokusgrupperna som har tagit del av till exempel entreprenörskolan, Chalmers innovation
och inkubatorer beskriver hur man där får tillgång till nätverk, systemkunskap och
coacher. Något som ger en fördel gentemot andra som står utanför sådana miljöer. ”Man vet
att man blir slussad rätt direkt. Men jag har ingen aning om hur det funkar om man inte har
den bakgrunden”, säger en företagare som sitter på en inkubator i Göteborg. En företagare
med bakgrund i en annan inkubator förklarar att man genom att finnas i en sådan miljö lär sig
att ”kommunicera, men också att man godkänns successivt.” Detta innebär att det är lättare att
ta sig vidare i finansieringskedjan. ”Har man blivit godkänd i en instans så går det lättare. Då
har någon tagit risken och nästa i kedjan behöver inte känna att de riskerar att göra bort sig.”
De synpunkter från fokusgrupperna som presenterats ovan kommer att ställas i relation till de
uppfattningar som framkommer i intervjuerna med aktörerna. Detta utvecklas vidare i kapitel
fem som diskuterar innovationsstödsystemets funktionalitet både från ett utbuds- och efterfrågeperspektiv.
14