Innovationssystemet i Västra Götaland - Västra Götalandsregionen

med ett ökande antal projekt. Enligt samma logik innebär uppstyckningen av verksamheten i
projekt att mer tid läggs på projektansökningar, tid som kunnat ägnas åt den operativa verksamheten.
Ett av flera liknande uttalanden är således att ”Vi lägger stor tid på att finansiera
oss själva. Det är en klar problemställning vi har”.
Att sköta finansiering på längre sikt är också en förutsättning för att de som deltar i projektet
ska våga satsa fullt ut på verksamheten. Det gäller inte minst satsningar på verksamheter som
kräver tid för att ge full utdelning, som satsningar på lokaler och utrustning för inkubatorer.
Som en aktör uttrycker det: ”Infrastruktur – där skulle vi behöva någon form av regional stöd
så att vi vet att vi vågar satsa. Det är osäkert från flera perspektiv”.
Kanske borde man fundera på balansen mellan de resurser som satsas på etablerade verksamheter
och på projekt. För visso behövs projektformen för att exempelvis pröva nya arbetsformer
i pilotprojekt, men att sköta löpande verksamhet i projektform är troligen mindre ändamålsenligt.
En aktör lyfter i enlighet med detta fram att ”Problemet med verksamheten är att
man ständigt ska söka nya pengar och kommer med nya projekt för att få pengar. Det är dumt,
för vi är inget projekt. Det vore bra om det istället var en viss summa stadigt avsatt för vår
verksamhet. Vi gör saker som funkar bra, och vi kan inte hitta på nytt bara för att det ska vara
projekt. Det krävs kontinuitet och möjlighet att använda beprövade metoder.”
Kontinuitet är viktigt inte bara i satsningarna på de olika aktörerna, utan även i finansieringen
av mottagare. Inte minst gäller detta för innovationer med långa ledtider. Som en akademinära
aktör lyfter fram är det ”Viktigt med ett längre perspektiv vad gäller riskkapitalet. Det räcker
inte med sju år, man bygger inte ett företag på så kort tid”. Här riskerar man annars att innovationer
som haft god chans att ”lyfta” kvävs i sin linda, varvid även de resurser som satsats i
uppstartningsprocessen går förlorade. Det här är ett problem för vilket det är svårt att ge regionen
säkra rekommendationer. För det handlar också om hur långt det offentliga uppdraget
egentligen sträcker sig. Hur långt ska offentliga aktörer vara med och finansiera innan satsningarna
går från att vara i allmänhetens intresse, till att bli företagarens särintresse?
Som diskuteras i det följande är kontinuitet också viktigt för att lyckas med uppföljning och
skapa lärande organisationer i innovationssystemet.
Kvalitetssäkring genom uppföljning
Att göra kontinuerliga uppföljningar är ett sätt att kvalitetssäkra stödsystemet. Det handlar
dels om uppföljningar på makronivå för att se på stödsystemets funktion och måluppfyllelse,
dels att stödmottagarna som en del av stödet måste göra uppföljningar av sin verksamhet.
”Rapporter, sammanställningar, utvärderingar etcetera som påvisar resultat!”, som en fokusgruppdeltagare
uttrycker det. Dock ska man vara försiktig med tidsperspektivet och indikatorer.
Många verksamheter, som till exempel rör attitydpåverkan, låter sig inte så lätt fångas upp
i indikatorer som mäter resultat på kort sikt. Som alltid när det gäller utvärderingar är det också
svårt att peka på orsak och verkan av en insats. ”Om vi gör ett projekt ihop med ett företag
är det svårt att veta vika tillväxteffekter det har haft innan det har gått ett tag. Det är sällan en
isolerad åtgärd, svårt att veta vad som orsakar vad, hur stor effekt just det projektet har haft.”
En kritisk faktor vad gäller en gemensam statistisk uppföljning för hela regionen är att alla
aktörer i den mån det är möjligt måste beakta samma jämförbara kriterier och indikatorer. Det
framkommer i några intervjuer att det saknas ett enhetligt system för uppföljning.
60