Innovationssystemet i Västra Götaland - Västra Götalandsregionen

lering – det vill säga mellan fas två och tre i undersökningens analysmodell – ska underlättas.
Det bör betonas att det är främst i fråga om stöd i tillväxtfasen som frågan om rådgivarnas
kompetens särskilt lyfts fram.
Tillgången till affärserfarenhet handlar inte bara om tillgång på ren information, utan även
förmågan för stödaktören att leva sig in i mottagarens situation och behov. En aktör uttrycker
om den egna verksamheten att stödverksamheten ofta bedrivs av ”människor som aldrig har
haft företag själva, man förstår inte hur det är att ha en kniv på strupen, det är en brist.”. Inte
minst handlar inlevelseförmågan om förmågan att överföra det som brukar benämnas ”tyst
kunskap”, det vill säga erfarenhetsbaserad och kontextspecifik, men inte kodifierad, kunskap.
Att göra affärer inom ett specifikt område kräver kunskaper om de normer och beteenden som
präglar området – att veta hur en ”slipsten ska dras” – och den kunskapen kan bara förvärvas
genom deltagande i den aktuella affärsmiljön.
För att kunskapen ska vara adekvat, måste den också vara uppdaterad. Kunskap om marknader
– inte minst vad gäller innovationer – blir snabbt inaktuell, och därför bör det framstå som
önskvärt att rådgivaren aldrig helt lämnar den affärsrelaterade verksamheten. Således bör man
motverka den tendens som en aktör lyfter fram, att ”Det börjar nästan bli en karriär i sig att
jobba inom detta.”
Att tillgodose behovet av adekvat kompetens innebär också att man måste hantera en inbyggd
motsättning mellan bredd och spets i utbudet av kompetens. För att uttrycka det annorlunda
innebär levande affärskompetens tillika att kompetensen är smal och branschspecifik. Ska
flera olika branscher få adekvat hjälp krävs därför att utbudet av olika specialistkompetenser
breddas. Som en aktör lyfter fram bör stödsystemet ”bli mer flexibelt eller bredare, så att man
inte bara är teknikexpert etc utan kan svara på kompetenser på flera områden. Behoven är ofta
mångfacetterade, medan aktörerna är mer enkelspåriga.” Densamme nämner även en möjlig
praktisk lösning: ”Varje aktör behöver inte nödvändigtvis kunna allt själv, men kunna liera sig
med andra kompletterande aktörer”. Vikten av samordning för att anpassa systemet efter individuella
kompetensbehov framstår som ett viktigt utvecklingsbehov vad gäller innovationsstödsystemet
i Västra Götaland. Det temat behandlas utförligare i slutkapitlet.
63