Polischefers ledarskapskompetens, Ari Natri - Polishögskolan

Inledning
Polischefer i Sverige leder sina underordnade i en kontext som kännetecknas av stark lojalitet,
solidaritet och sammanhållning i grupper och som i tidigare forskning har beskrivits som
homogen och stark gentemot ledning och omgivningen (Ekenwall, 2002; Ekman, 1999;
Granér, 2004; Holgersson, 2005; RRV, 1996a, 2005; Stenmark, 2005). Den starka kollektiva
sammanhållningen i poliskulturen å ena sidan och tendensen till ifrågasättandet av ledningen
å andra sidan tycks begränsa styrning i verksamheten och göra det svårare för chefer att nå
rotlar och enskilda poliser (Ekenwall, 2002; Ekman, 1999; Granér, 2004; Holgersson, 2005;
RRV, 1996a, 2005; Stenmark, 2005).
Syfte och frågeställningar
Ett övergripande syfte med denna studie var att öka kunskap och förståelse om ledarskap
inom polisen i Sverige och bidra till ledarskapets utveckling. Huvudsyfte med föreliggande
studien var att undersöka huruvida juristutbildade chefernas ledarskap skiljer sig från icke
juristutbildade chefernas ledarskap. Detta gjordes genom att undersöka hur polischefer och
deras närmaste arbetsomgivning (medarbetare, överordnade och kollegor) upplevde chefens
ledarskap.
Ekman (1999) har visat på skillnader i olika chefskategoriers möjligheter inom polisen att
utöva sitt ledarskap. Hans studie hävdar bl.a. att juristutbildade polischefers styrningsförmåga
över polisverksamheten är begränsad. Enligt Stenmark (2005, sid.15) har ”Ekman
uppmärksammat tendenserna till ett slags organisatoriskt självstyre inom polisen som vare sig
parlamentariker eller chefer har riktig kontroll över”. Enligt Holgersson (2005) handlar sådan
form av självstyre dock inte om missförtroende mellan poliser och juristutbildad
polischefspersonal. Han menar snarare att det rör sig om spänningar mellan de teoretiska och
praktiska perspektiven. Med det teoretiska perspektivet menar han personer med akademisk
utbildning (t.ex. juridisk eller kriminologisk utbildning) på chefsnivå. Chefer som värderar
teoretiska kunskaper och vetenskapliga teorier högt. Det praktiska perspektivet består däremot
av ordningspoliser, trafikpoliser och kriminalpoliser eller av chefer som har dessa bakgrunder
(Holgersson, 2005).
Spänningar mellan olika perspektiv och missförtroende mot juristutbildade chefer föranleder
frågan huruvida missförtroende finns även bland polischefernas närmaste medarbetare. Den
första frågeställningen handlar om detta eventuella missförtroende. Det kan vara rimligt att
anta att det finns signifikanta skillnader mellan juristutbildade och icke juristutbildade
polischefer i fråga om hur deras medarbetare, överordnade och kollegor ser på deras
ledarskap. Om så är fallet kan vi anta att de juristutbildade cheferna får signifikant lägre
värden från sina medarbetare än vad icke juristutbildade chefer får. Den andra
frågeställningen handlar om hur bra de olika chefskategorierna känner sitt ledarskapsbeteende
i förhållande till sina medarbetare. Vi kan anta att juristutbildade chefer rimligen överskattar
sig själva gentemot sina medarbetare i större utsträckning än vad icke jurisutbildade chefer
gör.
4