Beskrivning och 12-månaders registeruppföljning av vuxna klienter ...

vårdade jämlikt § 4 LVM) vad gäller undersökningspopulationen. I denna rapport har
vi valt att beskriva klienternas situation ett år efter utskrivning från en LVM-institution.
Ett problem i denna studie, som baseras på registeruppgifter, är avsaknaden av information
om frivillig missbruksvård som bedrivs utanför SiS regi. Officiella uppgifter finns
endast på gruppnivå och avser vårdtagare 1 november respektive år. SiS har tillstånd att
begära ut uppgifter från socialtjänstens akter, vilket till exempel Bergmark (2004) gjorde i
sin Stockholmsuppföljning men det ingick inte i planeringen av denna studie.
1.6 Tidigare studier av LVM-vårdade
Gerdner och Berglund (1997) studerade 1985 (innan nuvarande LVM-lag) 102 tvångsintagna
och 144 frivilligt vårdade på Runnagården, ett LVM-hem tillhörande SiS sedan
1994. De som kvalificerade sig till AA-programmet, 48 LVM- och 135 SoL-vårdade, ingick
i urvalet. I jämförelsen ingick 32 tvångsplacerade och 89 frivilliga, som fullföljde
5-veckors AA-program. Grupperna skilde sig åt ifråga om att de tvångsintagna var
yngre, hade större missbruksproblem och mera sällan hade ordinarie arbete. De levde
även mera sällan med en partner, flera var kvinnor, och de hade lägre utbildning än de
frivilligt vårdade.
Uppgifter hämtades genom postenkäter till klienter och placerande socialsekreterare.
För ytterligare tre klienter hämtades också kliniska data. Bortfallet var 1,7 procent.
Den genomsnittliga uppföljningstiden var tio månader.
Resultaten visar att 15 personer (13 procent, 2 LVM, 13 SoL) var helnyktra, 49 personer
(42 procent, 11 LVM, 38 SoL) var förbättrade och 52 personer (45 procent, 19 LVM,
33 SoL) icke förbättrade ifråga om missbruk. Förbättring avser minskat missbruk efter
utskrivning enligt såväl klient som socialsekreterare. De frivilligt vårdade nådde bättre
resultat än de tvångsvårdade. Ingen klient avled under uppföljningstiden. En tredjedel
deltog i självhjälpsgrupper och av dem var 72 procent förbättrade, jämfört med
knappt hälften av dem som inte deltog i självhjälpsgrupper. De omständigheter som
bäst predicerade positivt utfall var deltagande i självhjälpsgrupper och att vara en förstagångsvårdtagare.
Att ha familj var en positiv prediktor och att vara frivilligt vårdad
var positivt relaterat till deltagande i självhjälpsgrupper.
Gerdner (Möller, Gerdner & Oscarsson 1997) har följt upp 135 klienter som vårdats
på Behandlingshemmet Rällsögården (sedan 1994 tillhörande SiS) åren 1991–1992. Av
dessa fick 89 personer och deras socialsekreterare var sin enkät tillsänd. Svar erhölls för
75 klienter. Uppföljningsuppgifter saknas för 16 procent av urvalet. Av de 46 som inte
fick en enkät var 21 i ny behandling, 17 hade dött, två hade tackat nej till deltagande
och sex kunde inte lokaliseras. Uppföljningstiden var i genomsnitt två år men varierade
från drygt ett till drygt tre år. Ungefär fyra av sex i den uppföljda gruppen vårdades
frivilligt och två av sex enligt LVM. Samma proportioner gäller ifråga om alkohol- respektive
drogmissbruk. Ungefär var sjätte klient var kvinna.
Hälften har under uppföljningstiden fått någon ny samhällelig sanktion: omhändertagits
för fylleri, fått körkortet indraget, fått ny LVM-dom, fått fängelse eller skyddstillsyn.
Gerdner med flera skattade andelen förbättrade i denna klientgrupp till 29 procent.
Beskrivning och 12-månaders registeruppföljning av vuxna klienter intagna på sis institutioner 1999–2003 13