Beskrivning och 12-månaders registeruppföljning av vuxna klienter ...

Förbättring mättes på samma sätt som i föregående studie, genom att frågor ställdes till
både klient och socialsekreterare. Studien fann inga skillnader i utfall mellan de frivilligt
och de tvångsmässigt intagna. Narkomaner förbättrades i större utsträckning än alkoholister,
vilket eventuellt kunde bero på att narkomanerna fick fortsatt vård efter Rällsögården
oftare än alkoholisterna. Deltagande i självhjälpsgrupper medförde bättre utfall.
Bergmark (2004) har följt tre årskohorter stockholmska missbrukare som mellan januari
1996 och december 1998 omhändertogs enligt § 13 respektive vårdades enligt § 4
LVM. Dessa har alltså vårdats inom SiS. Uppgifterna omfattar 518 vårdtillfällen fördelade
på 370 individer som sedan har följts upp i slutet av år 2000 och början av år 2001 i
socialdistriktens personakter. Uppföljningen gällde eventuell övergång till frivillig vård
efter LVM-vården samt fortsatta vårdinsatser under uppföljningstiden och eventuella
dödsfall i dödsorsaksregistret. Knappt 80 procent (292 personer) återfanns i aktmaterialet
efter det aktuella LVM-ingripandet. 20 procent fanns inte registrerade i socialdistrikten
efter den aktuella domen men elva av dem hade dött i alkoholrelaterad dödlighet
och 25 personer identifierades med missbruksrelaterade rättsingripanden. För 41 personer
fann man inga tecken på fortsatt missbruk efter LVM-insatsen, men dödligheten var
ungefär lika omfattande bland dessa som bland dem som hade fortsatt känt missbruk.
Bergmark jämför grupper med olika lagrum för omhändertagande (endast 13 §, 13/4 §
och enbart § 4) och finner efter regressionsanalys att endast kön och familjesituation skiljer
grupperna. Den grupp som enbart omhändertogs omedelbart innehåller således signifikant
större andel män och lägre andel ensamstående. Ålder och ny LVM-dom hade
statistiskt signifikant inflytande på alkohol- eller narkotikarelaterad dödlighet i gruppen.
Han gör också en jämförelse mellan dem som inte fick fortsatt vård efter LVM, dem
som fick öppenvård och dem som fick fortsatt institutionsvård. Den grupp som erhållit
öppenvård avviker från de två andra grupperna genom att inte omfatta några alkohol-
eller narkotikarelaterade dödsfall, lägre andel män och en hög andel med egen bostad.
Gerdner (2000) följde upp ett konsekutivt urval om 30 klienter som skrivits ut från
Älvgården respektive Lunden före december 1996, i syfte att pröva en uppföljningsmodell.
Älvgården tar emot män, Lunden kvinnor. Älvgårdens män är i genomsnitt
tio år äldre än Lundens kvinnor. Männen är i första hand alkoholister och kvinnorna
narkomaner. Männen vårdades i snitt 86 dagar, kvinnorna 139 dagar. För tre av fyra
Lundenklienter var vistelsen den första på Lunden, medan hälften av Älvgårdens män
hade vistats på Älvgården tidigare.
Något fler än varannan man och drygt var tredje kvinna intervjuades personligen.
För 18 män och 26 kvinnor fick man svar från socialtjänsten och för ungefär en tredjedel
har Gerdner uppgifter från både och. Uppföljningstiden för Lundens kvinnor var
i genomsnitt 15 månader, för Älvgårdens män drygt nio månader. Vid uppföljningen
var tio klienter (fyra män, sex kvinnor) nyktra och ute i samhället. Fyra kvinnor var
nyktra men i ny behandling. Ytterligare fem män och fyra kvinnor var inte nyktra men
missbrukade mindre än vid inskrivningen, medan 20 män och 16 kvinnor fortsatte att
dricka och droga som förr.
Den sociala situationen har utvecklats olika för klienterna. Ifråga om boende har 30
av de 50 vars boendesituation är känd, oförändrad situation, sju har förlorat sin bostad
14
Beskrivning och 12-månaders registeruppföljning av vuxna klienter intagna på sis institutioner 1999–2003