Beskrivning och 12-månaders registeruppföljning av vuxna klienter ...

LISA-registret var tänkt att användas för att belysa ”socialt acceptabel livsföring”
i fler avseenden än ifråga om inkomster och sysselsättning. Det visade sig tyvärr att
registret (inget annat register heller) inte innehåller uppgifter om till exempel boende.
Detta beror på att det inte har genomförts folk- och bostadsräkningar på länge. Så frågan
om de före detta SiS-klienterna har en ordnad bostad året efter sin utskrivning kan
inte belysas med registeruppgifter. Det finns uppgifter om civilstånd men det är också
en uppgift som inte talar om hur folk faktiskt lever, med tanke på att ogift samboende
är allmänt utspritt i befolkningen.
En uppgift finns om familjeställning, som talar om vilken ställning respektive person
har i hushållet. Det visar sig att vår uppföljningspopulation till 80 procent faller
inom kategorin ’övriga ensamstående’ som omfattar såväl ensamstående personer som
ogifta sambor utan barn jämfört med 37 procent av totalbefolkningen. Drygt 5 procent
av vår population jämfört med drygt hälften av totalbefolkningen tillhör kategorin
gifta/sambor med barn under 18 år.
Det är uppenbart att enbart en registeruppföljning inte är ett optimalt sätt att följa
upp personer som har vårdats för missbruk. Till exempel vore det av stort intresse att
veta vilka som fortsätter under en längre tid i frivillig vård efter LVM-ingripandet, men
än så länge finns inga sådana uppgifter på individnivå. Ifråga om nykterhet/fortsatt
missbruk har vi inga "positiva" uppgifter utan endast uppgifter om vård till följd av
missbruk och brottslighet av samma typ. Om en person inte är registrerad för vare
sig sjukhusvård eller brottslighet som tyder på fortsatt missbruk, leder det inte direkt
till slutsatsen att missbruket eller kriminaliteten med missbrukstecken har upphört.
Det kan lika väl bero på att personen inte har sökt vård respektive inte åkt fast för sina
brott. För att reda ut missbrukssituationen krävs någon typ av personlig kontakt med
klienten själv eller hans eller hennes närmaste omgivning, och eventuellt med socialtjänsten.
Detta skulle dock kräva mycket stora resurser vid en större uppföljning. Generellt
har jämförelsen med tidigare uppföljningar försvårats av att andra uppföljningar
till stor del bygger sina resultat på uppgifter från klienten personligen och/eller socialtjänsten,
uppgifter som vi inte har. Våra resultat å sin sida bygger på registeruppgifter,
vilka ofta saknas i tidigare uppföljningar.
I början av 2000-talet skedde en förändring när det gäller vilka missbrukare som
främst placeras hos SiS – det är dels de unga (–29 år) narkotikamissbrukarna, såväl män
som kvinnor, dels de äldre alkoholmissbrukande männen (45– år) medan åldersgruppen
30–44 år minskar relativt sett. Det finns anledning att ägna särskild uppmärksamhet
åt denna utveckling. Lyckas man inte avbryta utvecklingen kommer missbruket,
förutom att det förstör mångas liv och hälsa, att kosta samhället stora pengar – dels i
form av sjukvårdskonsumtion, brottslighet och förtida dödsfall, dels i uteblivna skatteintäkter.
66
Beskrivning och 12-månaders registeruppföljning av vuxna klienter intagna på sis institutioner 1999–2003