Beskrivning och 12-månaders registeruppföljning av vuxna klienter ...

och 13 har fått förbättrad situation. Ordnad försörjning har 19 personer fått, vilket de
tidigare saknade. Två har förlorat sin försörjning och 24 har samma försörjning som
före vården. Fem har bytt till en annan ordnad försörjning. Männen har samma familjesituation
som förr – de flesta är ensamstående – medan fyra av kvinnorna har
gift sig eller flyttat samman med någon. Samtidigt har fyra andra separerat men om
detta betyder förbättring eller försämring är svårt att veta utan ytterligare information.
Jämförelsen mellan klientens och socialtjänstens svar visar på bristande precision. I
en fjärdedel av fallen tycks överensstämmelsen vara acceptabel vad gäller klientens
missbruk, vilket ändå är den fråga där överensstämmelsen mellan klientens egna och
socialtjänstens uppgifter är bäst. Socialtjänsten har bättre kännedom om samhälleliga
insatser än klienten, medan klienten själv bäst känner till sin hälsa och sina relationer.
Sallmén och Berglund (Sallmén 1999) genomförde en 18-månaders uppföljning (median
tolv månader) av 104 alkoholister som vårdats på Karlsvik LVM-hem mellan november
1990 och december 1992. Av dessa var 73 män och 21 kvinnor. Tio avböjde
deltagande, 22 var döda och två kunde inte lokaliseras. Av 92 klienter var 81 registrerade
som patienter på alkoholkliniken (MAS) och deras medicinska journaler gjordes
tillgängliga. Intervjuerna skedde personligen med 48 klienter och med ytterligare tio
telefonledes. Även socialsekreterare kontaktades för information om klienternas omständigheter.
De klienter som hade färre än 60 dagar med alkoholkonsumtion under
12-månadersperioden efter utskrivning ansågs förbättrade.
Huvudresultaten var mycket hög dödlighet, högre än i någon tidigare känd studie av
motsvarande klientgrupp. Klienter med psykiatriska diagnoser dog i mindre utsträckning
än de utan sådana diagnoser, sannolikt beroende på att de med diagnoser fick mera
vård än de utan diagnoser. Psykiatrisk komorbiditet var inte heller relaterad till graden
av alkoholmissbruk vid uppföljningen. De variabler som indikerade social stabilitet (boende,
relationer, sysselsättning) var starkast relaterade till såväl alkoholmissbruk som
dödlighet, på så sätt att de med ordnade sociala förhållanden både drack mindre och
överlevde i större utsträckning än de som inte levde socialt ordnat. Forskarna fann inga
skillnader i utfall (drickande och mortalitet) mellan frivilligt och tvångsvis behandlade.
Gerdner har sammanställt data från totalt 32 utfallsstudier från LVM-vård, inklusive
de ovan refererade (Gerdner 2004), publicerade mellan 1985 och 2003. Uppföljningstiden
varierar mellan studierna men är i genomsnitt tolv månader. Utfallsmåtten är förbättring
vad gäller missbruket, total nykterhet/drogfrihet och överlevnad. Studierna
tillämpar olika definitioner av förbättring vad gäller missbruket men genomsnittlig
andel förbättrade i studierna är 30 procent. Total drogfrihet ligger på 9 procent i genomsnitt.
Det årliga dödstalet är omkring 7 procent, vilket är oförändrat under hela
perioden men kan variera från studie till studie.
Larsson Lindahl (2006, 2010) har studerat 2-årsutfall av klienter från kommuner med
låg respektive hög användning av LVM-vård efter lagändringen 1994, då ansvaret för
att söka LVM övergick till socialtjänsten. En tredjedel av urvalet, 38 klienter, fick en
tvångsindikation mellan 9.5 och 10 (högsta värdet är 10). Resten delades i två grupper
med 0–5 respektive 5.5–9 (35 respektive 33 fall). Det fanns god överensstämmelse mellan
de två socialsekreterarnas bedömning av klienternas omständigheter ifråga om
Beskrivning och 12-månaders registeruppföljning av vuxna klienter intagna på sis institutioner 1999–2003 15