Läs mer om hur barnen på vår förskola möter ... - Ulricehamn

Melinda ritar just nu fönstret som är på
teckningen till höger.
Annat som vi också ägnade oss åt
Vi läste namnen på gravstenarna och resonerade om hur gammal man kan bli.
Många berättade om någon de känner som ”ligger” på kyrkogården.
Någon undrade hur många skelett som finns i jorden.
Någon annan ville veta hur man blir en ängel?
Dörren med det symmetriska mönstret och
fönstren har många ban fastnat för.
Ja det var mycket som barnen funderade på – allt från matematiska problem till
existentiella livsfrågor.
Våra reflektioner
Eftersom vi aldrig tidigare gjort något liknande så hade vi ingen aning om hur det
hela skulle utveckla sig…
Skulle barnen förstå uppdraget? Skulle barnen verkligen vilja rita av former och
mönster? De kanske bara skulle vilja springa omkring och leka mellan gravstenarna?
Men vi behövde inte oroa oss. Barnen visade sig vara väldigt intresserade. Även de
yngre. De var målinriktade och koncentrerade. De Visade och berättade gärna vad de
ritat. Vi tolkar det som att barnen kände sig stimulerade av aktiviteten och att de är
observanta form och mönsterspanare som har god förmåga till att dokumentera sina
upptäckter i bild (Doverborg&Pramling/Samuelsson 2001 s.39).
Detta hade vi nog inte riktigt vågat tro. Vi pedagoger kände en värme av lycka. Det
är minsann inte ofta vi delar denna gemensamma känsla i vårt pedagogiska arbete.
10