Läs mer om hur barnen på vår förskola möter ... - Ulricehamn

Hört vid kyrkobygget
”Jag vill ha ett högt torn”
”Mitt hus har två våningar”
”Här är andra våningen”
”Jag behöver en halv cirkel”
”Oj vad den är stor”
”Vi har byggt många torn”
”Det blir en lång gång”
”Jag behöver ett större tak”
Under byggandet lade vi märke till att barnen kom i
kontakt med många matematiska grundbegrepp och
benämningar.(se sid.19). I samarbetet mellan hjärta,
hjärna och hand fick barnen möta dessa begrepp på
ett naturligt sätt – tycker vi.
Småstunderna däremellan gav också utmärkta
tillfällen för olika diskussioner – både matematiska
och etiska.
Det kändes mycket spännande att släppa lös barnen
i det här byggprojektet. Vi visste ju inte på förhand
hur det skulle utveckla sig. Inte heller visste vi om
barnen skulle tycka om uppgiften. Att det skulle komma att bli ett sådant här roligt
och fantasifullt projekt hade vi kanske inte räknat med.
Så här i efterhand kan vi se att det handlat mycket om vilket förhållningssätt vi valt
att använda. Vi har arbetat utifrån ett problemlösande och reflekterande
förhållningssätt, där vi varit lyhörda, flexibla och främst fungerat som ”hantlangare”
och inspiratörer. Vi har också varit ”matematiska förebilder”. Genom att vi använt
rätt matematikord i diskussioner med barnen och mellan oss vuxna har barnen lärt
sig rätt benämning från början. I dag säger vi tex. en trekantig triangel och inte som
tidigare enbart trekant. Vi tycker inte att det är de korrekta benämningarna som är
det viktiga, men varför inte lära sig rätt från början. Hursomhelst så har barnen
”snappat” upp otroligt mycket och de använder allt oftare ordet triangel och cirkel i
olika sammanhang. Kvadrat och framförallt rektangel används inte med samma
säkerhet (A. Ahlberg 1995 s.42).
Metoden att välja färdigutklippta former fungerade väldigt bra. Vi såg hur barnen
prövade sig fram när de skulle sätta ihop sin kyrka. Om barnen själva skulle ha fått
klippa ut alla former som de ville ha skulle lusten att skapa snart försvinna... Klippa
kan vi öva oss på vid ett annat tillfälle.
Den stora frågan för oss pedagoger är nu… Vad ska nästa matematiska projekt bli?
Svaret på den frågan vet vi inte idag. Givetvis fortsätter vi med att integrera
matematiken i vardagen men ibland behövs det där lilla extra.
Först måste vi nog smälta att vi faktiskt vann första pris vid Matematikbiennalen plus
att vi vill dela med oss av de erfarenheter som vi fått till övriga kollegor i Ulricehamns
kommun.
Nu är det dags igen. Snart blir det en ny omgång med vår idéutställning - ”MATEMATIKSPANING –
FORMER & MÖNSTER” - fast den här gången blir det på hemmaplan. Vi har bjudit in BUN (barn och
utbildningsnämnden), pedagoger och givetvis barnen med deras föräldrar och andra intresserade.
Genom att barnen nu fått vara med om att ställa i ordning sina kyrkor så har vi gjort dem delaktiga
i det hela. Vi har även varit på skolan och visat alla barn var deras teckningar och fotografier sitter.
Vi vill att barnen ska förstå att det inte bara handlar om kyrkorna de har byggt. Alla har ju varit
med på ett eller annat sätt. Barnen har bakat muffins och föräldrarna ska sköta om
kaffeförsäljningen. Det känns spännande och lite nervöst att den här gången möta vår
hemmpublik.
18