Om makt, språk och icke-beslutsfattande

1. Den dominerande kan välja den dominerade som nästa turinnehavare, men
inte tvärtom.
2. Den dominerande kan välja sig själv. Den dominerade kan inte göra det
3. Den dominerandes talturer är vanligtvis längre.
4. Den dominerande kan oftare begränsa innehållet i nästa tur än den dominerade
(se under talhandlingspar) (ibid., 153, Coulthard, 1985, 60)
I en starkt formaliserad diskurs kan turordningen följa ett förbestämt mönster, t.ex. att
deltagarna får tala i tur och ordning beroende på rank Turerna är längre och avbrott
mindre förekommande än i informella diskurser där turerna ofta inte är mer än någon
mening långa. Avbrott och överlappningar är vanligare här (Fairclough, 1989, 66,
Coulthard, 1985, 63) Normalt är det, exempelvis vid ett sammanträde, ordföranden som
har första samtalsturen. Talturen delegeras med hänsyn till talordningen och med
medgivande från ordföranden. Vad som sagts ovan om ojämn turfördelning kan
fortfarande gälla för informella diskurser. Ofta kommer ett mönster för turordningen
utvecklas efterhand.
Talhandlingspar 11
Talhandlingspar består av två talhandlingar som yttras av två olika talare där den första
talhandlingen begränsar vilka talhandlingar som kan följa på den första. Ofta riktar sig den
första talhandlingen till en bestämd person. Talhandlingspar kan vara ömsesidiga, utesluta
alternativ eller tillåta alternativ. Några exempel:
Ömsesidiga: Hälsning - Hälsning
Utesluter alternativ: Fråga - Svar
Tillåter alternativ: Klagomål - Ursäkt/Försvar
Erbjudande - Accepterande/Avvisande
(Coulthard, 1985, 69, Fairclough,1989, 153)
Vanligtvis utför den dominerande den första talhandlingen. Vissa diskurser kan domineras
helt av talhandlingspar, t.ex. klassrumsdiskursen och intervjuvdiskursen, där
läraren/intervjuvaren ställer frågor och eleverna/intervjuvoffret svarar (Fairclough, 1989, 153,
Davis i Todd & Fisher, 1988, 31). När det gäller paret, Fråga - Svar kan man tillägga att vissa
frågor begränsar svarsmöjligheterna till ett ja eller nej vilket utesluter möjligheten för
respondenten att tillföra samtalet något på eget initiativ. Talhandlingspardiskursen kan
utmanas genom att inte återgälda den förväntade talhandlingen som bör följa av första ledet i
ett talhandlingspar. Hur framgångsrikt detta är beror på vilka maktresurser utmanaren innehar.
Mer om detta i avsnittet om strategier.
Tillåtna ämnen
I vissa diskurser, t.ex. samtal mellan vänner, är antalet tillåtna ämnen mycket omfattande. En
av samtalsdeltagarna föreslår ett ämne som de andra antingen kan acceptera eller avvisa
(Fairclough, 1989, 155) Två påhittade exempel:
Accepterande
11 Heter på engelska "adjacency pairs." Jag tycker att talhandlingspar bättre beskriver vad det är fråga om än
"närliggande par" eller dylikt.
14