Om makt, språk och icke-beslutsfattande

och jag förnimmer något slags svindel, den drar mig till sig, så som bottnen av ett bråddjup kan
locka mig. Det klibbiga har alltså något slags taktil tjusning. Jag är inte längre i stånd att stoppa
denna tillägnandeprocess. Den bara fortsätter. På sätt och vis är det som en det ägdas yttersta
foglighet, en hundaktig trohet som lämnar ut sig, även när man inte vill veta av den; och i en
annan mening är det, under denna foglighet, fråga om att det ägda lömskt lägger beslag på ägaren."
(Sartre, 1992, 78)
Kampen om orden
Orden i sig har ingen naturgiven betydelse. Ordens betydelse är en konvention. Deras
innebörd kan därför komma att ändras. Eftersom språket i viss mån formar vår omvärld, har
den som lyckas få monopol på sin definition av orden, makt över vår gemensamma
verklighet. Ett begrepp vars betydelse blivit en okontroversiell självklarhet inom en diskurs
kan sägas vara naturaliserad (Fairclough, 1989, 93-95).
Ett ord kan ha antingen en deskriptiv mening eller en emotiv mening eller både och. Ett
emotivt ord kan vara negativt eller positivt. Man kan tala om deskriptivt friströvande ord.
Sådana ord har en bestämd emotiv mening men deras deskriptiva innebörd kan skifta mer
eller mindre. T.ex. är ordet "rättvisa" ett ord med positiv laddning som kan karaktärisera
ganska många olika företeelser vilka mycket väl kan motsäga varandra (Andersson &
Furberg, 1984, 156-157). Det är svårt att tänka sig någon säga sig vara emot ett rättvist
samhälle. En sådan person verkar inte ha förstått ordets gängse innebörd. Däremot kan man
tänka sig två personer som säger sig verka för ett rättvist samhälle och där med mena helt
olika saker.
Ett emotivt ord kan övergå eller närma sig ett deskriptivt genom att människor använder ordet
endast på företeelser med en viss sorts egenskaper därför att de delar inställning till
företeelserna i fråga. Tillslut kommer ordet vara helt kopplat till ett visst
beskrivningsinnhehåll. Den som använder ordet för att beskriva något annat kommer inte bli
förstådd. Ordet har fått en naturaliserad betydelse. Ordets emotiva innebörd kan förändras
(ibid.,158-159). Den som medvetet försökt införa en bestämd deskriptiv innebörd av ordet
brukar normalt sätt vilja koppla företeelsen ordet beskriver till dess ursprungliga
värdeladdning.
Omvänt kan ett ord med deskriptiv innebörd närma sig eller övergå till att bli emotivt. Detta
sker när ordet åsyftar endast en viss typ av företeelser som råkar gillas av de som har mest
makt. Efterhand blir det svårt att använda ordet i en negativ bemärkelse eftersom ordet fått en
positiv innebörd. Tillexempel är det svårt att kritisera ett beslut för att man anser det vara
demokratiskt (ibid., 159-160).
Ett ords dennotation kan förändras genom s.k. kvasiutsträckning. Man säger att en företeelse
X nästan faller inom kategorin 'A'. Det är 'A'-likt', 'A'-aktigt', 'ett sorts A' osv. I nästa steg kan
man genomföra en fullständig utsträckning och hävda att eftersom X ändå är så likt A kan det
lika gärna kallas 'A'. Omvänt kan man kvasikrympa ett ord. Nu påstås det att företeelsen X
inte faller inom kategorin 'A'. X är inte 'sann', 'äkta', 'verklig', 'genuin' 'A'. Därefter hävdar
man att X ligger så långt i periferin av det som brukar betecknas som 'A' att man
överhuvudtaget inte bör använda termen 'A' om det. Slutligen kan ett ord modifieras av en
kvasiutsträckning följd av en kvasikrympning. I första steget görs 'X' till en företeelse som
kan kategoriseras som 'A'. I följande steg utesluts 'Y' och 'Z' från kategorin 'A'. Nu räknas
ingen av de företeelser som ursprungligen betraktades som 'A' vara det. Sätter man in ord som
'frihet' eller 'demokrati' förstår man hur strategin kan användas i ideologiskt syfte (ibid.,1984,
170-175).
21